Fängslande och intelligent äventyr

För drygt ett och ett halvt år sedan hade ”The Hunger Games” premiär. Det var då vi först träffade Katniss Everdeen. Flickan som genom de blodiga Hungerspelen – som anordnas varje år för att kontrollera massorna – förvandlats till hjältinna. För dem privilegierad i Huvudstaden är hon krigaren som blev kär i medtävlaren Peeta och med publikens hjälp lyckades ge gladiatorspelet två vinnare, ett kärlekspar. För de förslavade massorna i de tolv arbetardistrikten är hon något mycket mer; en hjältinna för att hon vägrade spela spelet, en symbol för hopp om förändring.

Det är där ”Catching Fire” börjar.

”Samhällen byggs på hjältar” sa någon gammal historiker och det är vad Hungerpelen handlar om. Berättelsen om Hungerspelen bygger på en fängslande boktrilogi där författaren Suzanne Collins skapar en komplex huvudperson vars roll förändras för varje bok. Katniss Everdeen målas upp som en högst motvillig hjältinna som används som symbol till slut utan egna rättigheter som individ. Hon går från ett slags slaveri till ett annat. Och det är den historieutvecklingen som gör att berättelsen blir intressantare för varje ny del.

Filmatiseringen av böckerna lyckas förvalta komplexiteten och samtidigt bjuda på snygg underhållning. ”Catching Fire” är dessutom lite filmiskt starkare än första filmen. Den nya regissören Francis Lawrence gör allt lite snyggare och tätare men har vett att fortsätta på den inslagna vägen att lyfta fram dramat över actionsekvenserna.

Personligen kände jag hur det pirrade av glädje när jag såg filmen på samma sätt som det gjordes i unga år när jag först blev förälskad i filmmediet. ”Catching Fire” är kanske inte stor filmkonst men ett intelligent äventyr som smyger in fängslande tankar om vilken typ av samhälle vi vill leva i och påminner om vikten av att höja blicken och tänka på hur våra egna beslut påverkar andra. Inte fy skam.

”Catching Fire” har egentligen bara en stor svaghet; att det är en mellanfilm och därför saknar ett tydligt slut. Slutet behöver vi vänta ett drygt år på (och irriterande nog ska sista boken bli två filmer).