Fallskärm åt alla politiker

Ja, det blir svårt att förklara. Men jag tror att ni inte bryr er om kultur, om jag ska vara rakt på sak. Jag tror inte att ni fattar. Och de allra flesta av er: lokalt, i landstinget och i riksdagen, ni inser inte på allvar hur betydelsefullt kultur är om vi ska ha ett samhälle.

Och ni som har läst så här långt ger väl upp nu.

Tjat, tjat, tjat. Låter som en kulturtant i batik.

Jag tror att ni tror att kulturintresse och kulturutövande handlar om att vara världsfrånvänd. Att man söker sig bortåt och inåt och struntar i ”världen”. Begraver sig i det sköna, att man är en skön-ande, som det heter, eller hette förr åtminstone. Att man drömmer sig bort ackompanjerad av stråkkvartetter, poesi, romaner, teater, pop och rock och soul och folkmusik. Sitter och fingrar på en gitarr eller pular med en laptop. Dansar sig sanslös under discokulorna också kanske.

Snålheten i samtliga kommuners kulturbudgetar, nedläggningar av förfallna bibliotek. Som om kulturen är något annat, något avskilt och flummigt borta i hörnet som ni kan slänga åt en skärv för syns skull. Men helst lägga ner.

Vad betyder kultur för er politiker? Ni gillar Abba och Astrid Lindgren – sju av åtta partiledare nämner henne – en av er orkade inte läsa ut en roman av Pär Lagerkvist men gillar bandet Ultima Thule och en före detta statsminister diggar eurodancegruppen Da Buzz och deckare av Camilla Läckberg. En av partiledarna visste vid en intervju inte vem som skrivit ”Gösta Berlings saga”, ”Giftas” – och inte ens ”Gentlemen”. Lär alltså inte heller ha läst dem.

Abba och Astrid Lindgren är förstås bra kultur. Camilla Läckberg? Visst. Allt ska finnas.

Så vad menar jag?

En inrikespolitisk kommentator i P1:s Ekot säger i en artikel i Dagens Nyheter att kulturdeklarationer inte längre är viktiga för politiska framgångar. Partiledarna ska vara ”folkliga”. Ingen vill att de ska ”snobba” med ”svår” litteratur eller klassisk musik.

Astrid, Pippi och Abba gillar ni, säger ni – för säkerhets skull.

Jo, jag menar att jag vill rösta på en bildad politiker i ett bildat politiskt parti. En människa som resonerar, tvekar, söker sig fram, lyssnar, tar in. Prövar både Tranströmer och Läckberg, kanske. Som står på en grund av att också ha prövat andras tankar, många tankar, insikter och forskningsrön. Som sedan barnsben inhämtar insikter och – ja, rent av vishet – från litteraturen, konsterna. Som är berest och beläst. Och till på köpet jordnära. Tar den extrema sommaren 2018 på allvar, även om en av partiledarna anser att det är oseriöst att ”ta upp vädret i en politisk debatt”.

Inte måttligt vad jag kräver. Men så är det. Inget mindre än så.

Frank Zappa (googla honom) lär ha sagt ”Hjärnan är som en fallskärm, fungerar bara när den är öppen”.