Fåglar och hästar, djur som på ett nästan lekfullt sätt kan förflytta sig snabbt i landskapet, är centrala i Pettersons bildvärld. Djuren skildras på ett inkännande vis, så att deras inneboende styrka utmejslas till en självklarhet. Men de får också acceptera att fogas in i uttalat humoristiska sammanhang.
Konstnärens andra bärande gren är vattenlandskap. Det handlar inte om rena avbildningar, utan om mentala naturscenerier, där vikten läggs på idéer och uttryck för det besjälade landskapet. I en av de här målningarna strålar ett starkt ljus från horisonten. Det svirrar intensivt över den vidsträckta vattenytan, men lägger sig snällt till ro framför betraktarens fötter, övergår i en slinga som vill knyta ihop alltings början med nuet.
I "Trastfest" är björktrastar naturtroget porträtterade, fast inte med sockrade naturromantiska ambitioner som hos vissa renodlade fågelmålare. Här tar de plats och agerar i ett verk för att ingå i ett vidare konstsammanhang. De vackra färgerna, de utstuderat utplacerade växtdelarna, gör helheten mycket dekorativ. Samtidigt är skeendet i bilden huvudsakligen utomverkligt.
I en av de mest humoristiska bilderna, "Red hot pecker", dyker Hacke Hackspett upp med ett sataniskt grin och cigarren i "mungipan". Den stackars naturtrogne hackspetten blir så paff att han tappar en del av fjäderdräkten. Det här lätt surrealistiska spelet mellan dramatiserad natur och symboler eller tecken har under ett antal år varit intressant för en del nutida konstnärer.
Petterson ägnar sig gärna åt företeelser som berör naturen från en fiktiv vinkel. Han konstruerar, länkar samman saga och verklighet, tar grepp som inkluderar både förhistoria och samtid.