Eva Queckfeldt: Romarriket – Den romerska republiken

Eva Queckfeldt är filosofie doktor i historia. Hon undervisade under många år på Historiska institutionen vid Lunds universitet.

Eva Queckfeldt är filosofie doktor i historia. Hon undervisade under många år på Historiska institutionen vid Lunds universitet.

Foto: KAROLINA ROSENQVIST

Kultur och Nöje2014-04-14 10:08

BOK

Eva Queckfeldt

Romarriket: Den romerska republiken

Historiska media

Eva Queckfeldt, filosofie doktor i historia och tidigare verksam vid Lunds universitet, har gett sig i kast med den svåra men intressanta uppgiften att skildra Romarrikets tid som republik i en enda relativt tunn volym. Problemen är många för en historiker som vill skildra den här tiden. För det första är källorna från Roms första tid ytterst magra, något som Queckfeldt själv kommenterar. Det blir av naturliga skäl många reservationer för vad som säkert går att säga, men republikens ursprung förlorar sig i det stora hela i ett historiskt dunkel.

Där de skriftliga källorna är alltför tunna finns en hel del arkeologiskt material, något som Queckfeldt kunde ha uppmärksammat mer för den här populärvetenskapliga sammanfattningen. När de skriftliga källorna sedan blir fler mot slutet av republiken är de ofta enstaka och kan inte jämföras mot andra utsagor, exempelvis Julius Caesars skildringar av sina egna insatser i krigen i Frankrike. Allt gör att historien gärna blir anekdotisk och det är samma berättelser och episoder som alltid traderas – exempelvis om hur slavupproren leddes under gladiatorn Spartacus.

Republiken Rom tog enligt traditionerna sin början år 509 f Kr då Tarqinius Tyrannen blev fördriven. Innan dess var Rom en monarki, styrd av en eller flera kungar. Nu var det istället valda ämbetsmän, så kallade konsuler, som två och två skulle styra Rom under ämbetsperioder om ett år. Eva Queckfeldt pekar på likheterna mellan Roms styrelseskick och det som utvecklades när Amerika blev självständigt i slutet av 1700-talet. I Rom fanns också en senat som fungerade som ett råd och två olika folkförsamlingar.

En invändning jag har är att Eva Queckfeldt ibland har en tendens att förenkla historien och sammanfatta den i alltför grova drag – det är särskilt tydligt i första kapitlet. Det gör att utvecklingen emellanåt framstår som obefintlig när livet i själva verket måste ha förändrats ganska radikalt för människor mellan tidig och sen republikansk tid. Boken är annars flyhänt skriven och sammanfattar på ett övergripande och lättillgängligt sätt nästan 500 år av Romarrikets historia.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!