Mystic river
Regi: Clint Eastwood
Manus: Brian Helgeland
I rollerna: Sean Penn, Tim Robbins, Kevin Bacon, Laurence Fishburne, Marcia Gay Harden, Laura Linney
Land: USA
Speltid: 2 tim 17 min
Censur: 15 år
Filmstaden i Linköping
TIDIGT 70-TAL. Tre pojkar spelar landhockey på gatan, en bil stannar, två män säger att de är poliser, för bort en av pojkarna, Dave, och utsätter honom för sexuella övergrepp under fyra dagar innan han lyckas fly.
30 år senare. Pojkarna är män, har egna barn. Dave är för evigt märkt av händelsen, han bär den inom sig som ett blödande minne av den pojke han en gång var men som dödades i källaren där hans kropp skändades.
Han bor fortfarande kvar på samma gata, liksom Jimmy, en annan av de tre pojkarna. Den tredje, Sean, har flyttat och blivit polis. En natt kommer inte Jimmys dotter hem från sin utekväll med kompisarna. Hennes blodiga bil hittas på gatan. Sean blir den som utreder fallet.
Det finns så många sätt att se Clint Eastwoods "Mystic river": mordgåta, familjedrama, en studie av arvsynden, vad som händer när ondskan drabbar vanliga, vänliga människor, slumpens roll i livet.
Men när eftertexterna rullar och publiken fortfarande hämtar andan innan de förmår resa sig står det klart att vad Eastwood har gjort är en maffiafilm. En nutida maffiafilm utan italiensk brytning och dubbelknäppta kostymer, och han har gjort det på ett sätt som pånyttföder genren på samma sätt som hans "De skoningslösa" gav nytt liv till westernfilmen för drygt tio år sedan.
"Mystic river" har alla maffiafilmens bärande ingredienser. Våldet finns ständigt där, liksom blodshämnden, familjen, de kulturella banden (karaktärerna är arbetarklass av irländsk härkomst). Här väntar människorna inte på polisutredningar och rättsläkarrapporter, de vet att skapa rättvisa på egen hand. Och våldet föder mer våld, det förökar sig genom delning och sipprar ner mellan generationerna.
Efter två och en halv timme av "Mystic river" lämnar jag salongen fysiskt utmattad. Det grepp som filmen tar redan i inledningsscenen vägrar att släppa, Eastwoods kamera är som en pistol, riktad mot publiken, och när upplösningen till sist kommer är den skottet som avlossas.
Under de senaste åren har det kommit en handfull Hollywoodfilmer -- "The pledge", "In the bedroom", "Road to perdition" -- som haft samma tungt allvarliga grundton och hållit samma eller nästan samma höga klass som "Mystic river". Frågan är om någon av dem varit så välspelad. Kevin Bacon, Laura Linney . . . Ensemblen här är ett litet mästerstycke i sig, det är bara Tim Robbins som -- för första gången i sin karriär -- misslyckas med att leverera.
Men så har vi Sean Penn. I film efter film bara fortsätter han att vara så bra att orden inte räcker till längre. "Mystic river" roterar kring honom och det finns en tidig scen där han vrålar ut sitt raseri och sin sorg och tio poliser vräker sig över honom och håller fast honom och den korta scenen tror jag att jag aldrig kommer att glömma. (TT Spektra)