Hitta Nemo
Regi: Andrew Stanton
Manus: Andrew Stanton, Bob Peterson, David Reynolds
Svenska röster: Leif Andrée, Ulla Skoog, Daniel Andersson, Mikael Persbrandt, Björn Thudén, Anders Jansson
Land: USA
Speltid: 1 tim 44 min
Censur: Barntillåten
Visas på Filmstaden i Linköping samt i Boxholm, Bestorp och Motala
PRECIS hur fyrkantig den västerländska versionen av animerad film ofta är belyser bioaktuella "Spirited away" med all tydlighet. I den japanska filmen myllrar det av märkliga figurer som varken ser ut eller beter sig som man, eller åtminstone jag, är van vid. Berättelsen sätter av i riktningar som många gånger känns helt oförutsägbara.
Men det finns hopp. Amerikanska animationsstudion Pixar hör till dem som varit mest framgångsrika när det gäller att skaka liv i en genre ofta dränkt i förutsägbarhet och segdraget känslopjunk. I "Monsters Inc." vände man till exempel klyftigt på de traditionella perspektiven, helt plötsligt var det monstren som var snälla - och barnen onda. Likadant gör man i "Hitta Nemo", här är det en liten fräknig flicka med tandställning som får personifiera ondskan. Det är skoj. Liksom mycket annat.
Filmen handlar om clownfisken Nemo som en dag rövas bort från det trygga korallrevet. Eftersom Nemos ena fena inte vuxit som den ska har han vuxit upp ängsligt påpassad av sin pappa. Nemo får ständigt höra att han inte är som alla andra barn, att han är klen, att han ska ta det försiktigt. Till slut blir det bara för mycket. Nemo ger sig ut på öppet vatten för att bevisa vad han kan och vågar. Vips är olyckan framme! För att hitta sin son måste pappa Marvin ge sig ut i det hotfulla havet. Han får oväntad hjälp av Doris, en förvirrad liten fisk med erbarmligt kort närminne. Tillsammans ger de sig av på en vådlig färd.
Med den platta och intetsägande svenska dubbningen av "Shrek" i färskt minne hade jag inte stora förhoppningar om att man skulle lyckas så mycket bättre med "Hitta Nemo". Så fel man kan ha. Framför allt inbillade jag mig att komikern Ellen Degeneres skulle vara stört omöjlig att ersätta som Doris, men Ulla Skoog gör ett fint jobb. Likaså Mikael Persbrandt lyckas bra med att ersätta Willem Dafoe i rollen som den ärrade och tuffe akvariefisken Gill.
Överhuvudtaget innehåller dubbningen flera snygga anpassningar till svenska språket, visste till exempel inte att gotländska funkar så bra som ersättning för loj surfarslang.
"Hitta Nemo" är en både söt och dramatisk historia, men det som framför allt lyfter den är det goda humöret, den kvicka humorn och det sköna galleriet av figurer. Uppfinningsrikt och underhållande har man plockat fram och lekt med de olika djurens egenskaper och "personligheter".
Ovanpå det kommer de detaljrika datoranimationerna som är något av ett party för ögat. Effektivt byggs spänningen upp genom att man låter det trygga och bedövande vackra korallrevet kontrastera mot det mörka, ruggiga havet runt omkring. Och bara att se vithajen Bruce öppna sitt skarpslipade gap kan få vem helst att tänka sig för två gånger innan man kliver ned i badkaret.