Underbara älskade
Regi: Johan Brisinger
I rollerna: Michael Nyqvist, Anastasios Solis, Moa Gammel, Anita Wall
Filmstaden i Linköping
Varför är ledsna män alltid så svettiga, hostande och nedsupna på film, medan ledsna kvinnor mest är sköra och snygga? Och varför måste männen alltid räddas av kvinnor som till skillnad från dem står i kontakt med sina känslor, kan bada topless och dansa till rockmusik i vardagsrummet? Det här är tankar som far genom mitt huvud när jag ser "Underbara älskade".
Filmen handlar om en far och en son som har förlorat mamma och lillebror i en bilolycka. Nio månader efteråt beger de sig ut till sommarstugan i skärgården för att försöka fortsätta leva efter det obegripliga.
Anastasios Solis som spelar 17-årige Jonas slog igenom i prisade "Den bästa sommaren". Här gör han ett fint men nedtonat porträtt av en pojke som gör sin sorg till ilska. Tyvärr ger manusförfattaren och regissören Johan Brisinger honom inte särskilt mycket utrymme för nyanser.
Kontakten mellan far och son får vi inte veta så mycket om. I stället är det de räddande kvinnorna som står för snacket. Den lite äldre Lotta som plötsligt dyker upp på klipporna, outhärdligt härlig och busig, och som blir Jonas vän. Och pappans gamla väninna som är den enda vuxna som beter sig någorlunda vettigt mot mannen som har förlorat nästan allt.
Det här är en Michael Nyqvist-film. Det är han som duschar, springer, spottar, slår, gråter och sover i scen efter scen, varvat med vackra bilder av skärgården. Så mycket mer än så blir det inte. Vad som skulle hända med far och son när de väl kom ut till stugan verkar inte manusförfattaren ha tänkt så noga på. De stora gesterna skymmer berättelsen. Resultatet blir en film som staplar svenska sommarklyschor och som mest gör att jag vill gömma mig bakom närmaste klippa för att slippa se Michael Nyqvist naken - igen.