Master and commander
Regi: Peter Weir
Manus: Peter Weir och John Collee
I rollerna: Russel Crowe, Paul Bettany, Max Pirkis
Land: USA
Speltid: 2 tim 18 år
Censur: tillåten från 15 år
Filmstaden i Linköping
"MASTER AND COMMANDER" är ett bevis på varför vi ibland behöver stora Hollywoodstudior. Genom deras pengar kan filmskapare göra det omöjliga verkligt. De kan ta oss in i framtiden eller, som i detta fall, tillbaka i tiden, till Historien. "Master and commander" fungerar som ett magnifikt bildsatt sjöfartsmuseum. Museiintendenter över hela världen måste gråta blod över hur fantastisk deras kära Historia kan se ut och snyftande önska sitt museum en egen biograf i julklapp.
Regissören Peter Weir är en oerhört skicklig filmskapare och hans film är både storslaget episk och samtidigt ödmjuk. Det märks att Weirs tidigare framgångar varit eftertänksamma och känsliga filmer som "Döda poeters sällskap" och "Truman show".
"Master and commander" har mer gemensamt med klassisk filmkonst än med dagens jobbiga effektsökeri och misslyckade dataanimeringar. I en filmvärld där regissörer som Michael Bay tror att teknisk frenesi kan rädda filmer som "Pearl Harbor" är Peter Weirs film en befrielse. Det är upplyftande att en så storslagen film regisserats med sådan säker klarhet och öga för detaljer.
"Master and Commander" är gjord av personer som älskar lukten av tjära och som gärna skulle somna till ljudet av knakande taljor. Kanske är den även gjord för en sådan publik. För om man av någon anledning inte skulle få ståpäls av det autentiska livet ombord på ett skepp med 197 besättningsmän och 28 kanoner så kan filmen kännas andefattig. Storyn är nämligen inte poängen. Det är i stället skeppslivet och det innebär en film helt utan kvinnor.
Året är 1805. Morgondimman ligger tät över skeppet Surprize på Stilla havet när en fransk fregatt plötsligt anfaller. Surprize undkommer, men Kapten Lucky Jack har order att sänka fregatten och följer efter. Det är filmens enkla upplägg. Visserligen fördjupas historien av livsåskådningsdiskussionerna mellan Kapten Jack och skeppsläkaren Maturin, men någon större tyngd ger det inte filmen.
Då är bakgrunden till berättelsen intressantare. I Paul ONeills välunderbyggda bokserie, som ligger till grund för filmen, utspelar sig nämligen denna tvekamp inte 1805 utan 1812, och motståndarfregatten är inte fransk utan amerikansk. Det verkar som om de amerikanska bolagen inte ville finansiera en historia där amerikanska kanoner beskjuter deras kära krigsallierade engelsmän. Då passar det bättre att engelsmännen pucklar på fransmännen.
Fast personligen koncentrerar jag mig helst på filmens alla tidstrogna detaljer. Precis som Russel Crowe som ser ut att njuta i sin kaptensroll. Dessutom är det roligt att se honom spela mot Paul Bettany i rollen som skeppsläkaren. "Master and Commander" är den andra filmen där Bettany får spela Crowes humanistiska alter ego. Senast var i "A beautiful mind". Det blev en Oscarsvinnare. Frågan är om inte sagan kommer att upprepa sig.