Ett lyckligt porträtt och många allvarsamma

 Man får överse en del med tekniken, där det givetvis fortfarande finns mycket att slipa på. Det är idéer, kurage, anslag och så vidare, som är det intressanta. Den här salongen kan bli ett vårtecken med tradition. Många får chansen att jämföra intrycken år från år.

Mångfalden i uttryck tillhör de vitala ingredienserna i en salong. Men här finns också en hel del gemensamma förhållningssätt. Ett sådant är omsorgen om utförandet. Det är bra. Som konstnär måste man ha en betydande kännedom om sina teknikers krav. Så småningom kan man göra det man verkligen vill, släppa fram det som vill växa till sig under åren av möda och ups and downs.

Några direkt egensinniga uttryck hittar jag inte, men det är sånt som kommer med tiden. Däremot finns influenser från andra, äldre konstnärer. Det är ett led i undersökandet av konstens villkor och möjligheter.

Av utrymmesskäl berör jag bara två av utställarna, utan att sätta dem före någon av de övriga deltagarna.

Patrik Svensson visar två byster i keramik. "Batman-jokern" ser träffsäkert lycklig, tokig och opålitlig ut.

Salongen innehåller många allvarsamma porträtt. Åsa Eriksson har gjort ett i blyerts och sedan applicerat collagedetaljer av fjärilar och insekter. Resultatet blir en sorts spökvision.

De här verken, liksom många andra, speglar en ambition att förmedla något som bara konsten mäktar med.