BOK
Erlend Loe
Inventering
Övers: Lotta Eklund
Alfabeta
Filialbiblioteket är som ett andra hem för poeten Nina Faber. Ett ställe där hon, trots ökande anonymitet, alltid blivit behandlad med den respekt ”det passar sig att ha för seriöst skrivande människor.”
Där står också hennes samlade produktion kvar på hyllan. Drygt tjugo centimeter lyrik. Sällan utlånad.
Nina Faber var på sin tid ganska känd. På 1970-talet borde hon, enligt vissa, ha fått Nordiska rådets litteraturpris, men icke: ”Danskarna fick det, finnarna, svenskarna, retligt nog även islänningarna".
Ständigt i otakt med rådande ideal och strömningar tappade hon självkänslan. Fick skrivkramp, började dricka, reste till Istanbul.
Men, skam den antihjälte som ger sig. Huvudpersonen i produktive Erlend Loes nya roman ”Inventering” står mot alla odds inför en möjlig come-back.
Allt hänger nu på dagskritiken. Ninas uppfattning om recensenter och deras behov av att synas – för övrigt något Erlend Loe i sin egenskap av filmkritiker i norska Aftenposten torde vara väl förtrogen med – är inte nådig. Direkt ynkliga till sin natur, så länge (förmodar undertecknad) de inte är tillbörligt uppskattande.
Givetvis besannas farhågorna. Applåderna uteblir, och en inbokad uppläsning på Akademibokhandeln ställs in, under förevändningen: ”varuinventering”. Nina ilsknar till; så här behandlar man inte en poet!
Exakt hur vreden tar sig uttryck vore synd att avslöja, säkert är att även ”Inventering” bjuder upp till drastisk loesk dans på det absurdas tiljor. Att de ironiska poängerna ofta andas ytlig populism (och personlig vendetta?) faller sig därtill naturligt i detta lätt förgångna lustmord på bokbranschens aktörer.
Och Nina Faber? Ger sig aldrig. Nu vet hon dessutom hur man knyter effektiva ”kritikerknopar”.