Sigrid Ericson
Galleri Skådebanan, Linköping
Pågår till 25/7
Den här sortens måleriska uttryck är en form av mjuk expressionism. En del av dem som ägnat sig åt den stilen har år ut och år in visat sig producera tämligen dystra resultat. Sigrid Ericson klarar sig bättre, tack vare en långt driven teknik och en insiktsfull användning av ett stort antal färger.
Ljusa och mörka partier ställs mot varandra och skapar, tillsammans med oregelbundna fält och varierade konturlösningar, en känsla av rörelse. Dock handlar det inte om naturliga rörelser, utan snarare om ett slags mentalt trevande. Man får inget klart begrepp om de skeenden som pågår i Ericsons bilder, vilket kan ses som en ren vinst. Abstraktionerna och de vaga sammanhangen frigör utrymme för självständiga tolkningar.
De verk som bearbetats mest verkar sitta inne med de intressantaste hemligheterna. Det finns inga genvägar för att ladda en bild i den här genren. Ett nötande tills tillräckligt mycket stämmer är det som avgör ris eller ros.
Det som ofta ligger sådana här mjukexpressiva målningar i fatet är att de i huvudsak framstår som dekorativa. Det gäller även Sigrid Ericsons, som andas ut likt sköna blommor efter kvällsbrisen. Men det ställs inga frågor, finns inget som oroar. Det närmast sakrala ljusflödet härskar och saknar konkurrens. Vad skulle inte en inbrytning av något främmande kunna åstadkomma?
Oavsett sådana synpunkter, måste man tillstå att det här är en vacker utställning. Och prisnivån är synnerligen human.