Ny film
CCC
Det är sällan du blir riktigt överraskad av en film. Det beror framför allt på en dramaturgisk konformism som brukar skyllas på de gamla grekerna som ju inte är här och kan försvara sig.
Ta din typiska våldsfilm. Här ska en ensam hjälte ställas mot ett gäng skurkar. Han ska plocka dem en efter en som bladen på en blomma, bli svårt sårad på vägen, spara ledaren till sist för en tvekamp (gärna i en öde fabrik, längst ute på en balk över kokande järn), bli sårad igen (kanske förlora en arm eller annan utskjutande kroppsdel) men komma upp på nio-och-en-halv, vända matchen och rida in i solnedgången (sedan hans arm sytts tillbaka igen med laser).
Så glad man blir när filmer vägrar trycka in sig i den mallen, när de studsar ut igen som en gummiboll man försökt stänga in i en för liten låda.
Engelska "Dead mans shoes" är en oerhört enkel men laddad berättelse om svek, hämnd, hat och försoning. Den har en antihjälte i form av Paddy Considine (också aktuell mot Tuva Novotny i kommande "Stoned") som är rent oförglömlig; ett dynamitknippe inbäddat i ett klippblock. Och den känns dramaturgiskt först märkligt ofokuserad, liksom suddig, men så inser du att det är just så verkligheten -- till skillnad från film -- är beskaffad och att det bara gör filmen otäckare, mer realistisk och bättre. (TT Spektra)