Flera läsare har påpekat att ordet ish, som jag skrev om förra veckan, används i engelskan och är hämtat därifrån till svenskan. Mitt svenska exempel "vi ses 9-ish" är helt i överensstämmelse med hur ändelsen -ish används i engelskan. "Let's meet att 10-ish" kan det heta. Det kan också användas i ett ord som boyish, och har då innebörden "liknande", "påminnande om".
Ändelsen -ish har sedan förvandlats till ett eget ord som kan användas självständigt, och då kan svenskans typ ofta vara en synonym. Ett slags modifiering: "The film was good, ish."
Den engelska kopplingen verkar således klar.
Men jag undrar om det inte också finns en modern variant av -ish som inte är ett direkt lån från engelskan. I Jonas Hassen Khemiris debutroman "Ett öga rött" från 2003 heter det till exempel så här: "... jag nickade för ändå det blev grymmish braish inuti bara eftersom pappa för första gången på länge pratade med mig på riktigt." Eller så här: "... direkt jag väckte alkot och sa att han skulle gittish."
Här förändrar inte -ish betydelsen på ursprungsordet, utan fungerar som en stilmarkör, kanske som en tillhörighetsmarkering. En grupp definierar sig genom språket, är en tanke i Jonas Hassen Khemiris roman. Man gör ord till sina egna.
Ordbildningsmönstret liknar ett sedan länge väl etablerat, med exempel som dagis, hemlis och mellis.
Hur stark kopplingen mellan de här varianterna är ska jag låta vara osagt, men den språkliga likheten är värd att notera.