Spelet mellan vitt skilda former prioriteras i Lars Thostrups konstnärskap.
Han är ute efter en återhållen dynamik. En sån trollas inte fram utan vidare. För det krävs bland annat erfarenhet och en väl fungerande intuition. Lars använder sig av geometriska ytor och tämligen särpräglade figurationer som han samlat i medvetandet under årens lopp. Här finns en tydlig släktskap med konstruktivismens idéer.
Det intuitiva medverkar när han sågar till sina pannåer så att de får oregelbundna former. En konsekvens av det blir ett underbyggande av det stillsamma skeende som utspelas inom verkens fysiska gränser. Färgsättningen har mindre med intuition att göra. Den verkar vara noga övervägd. Inte sällan har han prövat sig fram genom att flera gånger måla över vissa partier.
Att färdigställa de här målningarna har säkert varit tidskrävande. Noggrannheten är uppenbar. Det är ingen lätthanterlig genre som Thostrup har tagit sig an. Hans bilder bjuder inte in med vidöppna dörrar. Men det finns hos de flesta ett dekorativt uttryck. Det hade kunnat ställa sig i vägen för andra, kanske viktigare formuleringar, men jag kan inte se att så är fallet. Det som kan uppfattas som dekorativt ingår helt enkelt i den förening som gör att de här verken uttrycker lugn, harmoni, tystnad och som verkar referera till en historik av ingenjörskonst.
Thostrups sätt att hantera de problem som hans bildskapande ställs inför, indikerar en vilja att skapa ordning i kaos. Under en långsam process lyfter han fram former som förlorat sin innebörd i det praktiska livet, men som han återkallar och med dem ekon av de sammanhang de en gång ingick i.