Daredevil
Regi och manus: Mark Steven Johnson
I rollerna: Ben Affleck, Jennifer Garner, Colin Farrell, Michael Clarke Duncan
Land: USA
Speltid: 1 tim 43 min
Censur: Tillåten från 11 år
Filmstaden i Linköping
11-ÅRSGRÄNSEN gav mig onda aningar. Skulle filmversionen av "Daredevil", den mörkaste av Marvels superhjälteserier, ha gjorts om till barnvänlig matinéfilm?
Så har det inte blivit. Snarare tvärtom, och hur censuren har fått för sig att sätta 11-årsgräns på denna orgie i oprovocerat våld förstår jag inte.
Daredevil, en seriefigur som skapades i mitten på 60-talet, är en av de mest intressanta figurerna i Marvels värld, som i övrigt befolkas av bland andra likaledes filmaktuella Spider-Man, X-men och Hulken. Bakom masken döljer sig Matt Murdock, en man som vid ung ålder råkade ut för en olycka där han förlorade synen, men i gengäld fick resterande sinnen förstärkta till den grad att han kan höra skillnad på hjärtslag och känna igen en människas doft på kilometeravstånd. På dagarna är han en blind advokat med känsla för de mest utsatta. På nätterna är han Daredevil, en hämnare i tajta kläder som tar lagen i egna händer.
De två mest klassiska motståndarna, Kingpin och Bullseye, finns med i filmen, liksom Daredevils stora kärlek, tillika motståndare, Elektra.
För mig som har följt serien är det inte utan att jag blir besviken. Det här hade kunnat bli hur bra som helst, inte minst som både regissören och huvudrollsinnehavaren är dokumenterat stora Daredevil-fans.
Vad gäller de yttre attributen finns inte mycket att klaga på. Slummiljön i New York-stadsdelen Hells Kitchen är perfekt. Daredevils blindhet och förstärkta sinnen, framför allt hörseln, är snyggt iscensatta med hjälp av smarta bild- och ljudeffekter och slagsmålen är välregisserade.
Men i övrigt är det en del som går snett. Ben Afflecks av blindhet tomma blick kompletteras tyvärr av ett lika blankt fejs. Elektra, den i serien halvt psykotiska överklassbruden/mördaren, förvandlas här till vilken förälskad collegebrud som helst. För att nämna två exempel.
Det största problemet bottnar dock i att regissör Johnson tycks har överdrivit sin vilja att ta fasta på det unikt mörka i förlagan. Daredevils grundläggande längtan efter rättvisa skyms av hans våldsamhet, och den martyrroll han har i serien tas inte tillvara.
Att skurkarna får vara precis så onda som de ska vara är förstås bra. Den enormt välbyggde Michael Clarke Duncan gör en kraftfull insats som gangsterbossen Kingpin, men Colin Farrells Bullseye är det värre med. Han förvandlas till någon slags Jim Carrey-figur, och det rimmar illa med den totala avsaknaden av medmänsklighet.
Och så något för de riktiga nördarna: Den legendariske Marvel-tecknaren Frank Miller dyker upp i en väldigt liten biroll. Håll utkik efter en kille med en penna i pannan.