Titeln "Laxfiske i Jemen" må låta som ett UR-program som går någon gång vid elvarycket på förmiddagen och filmen lär nog inte vinna några direkt biobesökare på sitt namn. Men bakom titeln döljer sig något som i enkla ordalag skulle kunna beskrivas som "oförargligt myspys".
Dr Alfred Jones (Ewan McGregor) spelar en stel och inbunden laxexpert vid brittiska Fiskerieverket. På hemmafronten är det minst lika stelt och Alfreds fru tänker mer på hur förhållandet ser ut utåt än vad som pågår mellan dem själva.
Så gör Harriet Chetwode-Talbot (Emily Blunt) entré. Som representant för en stenrik och flugfisketokige shejk (Amr Waked) presenterar hon ett galet projekt. Shejken vill plantera in lax i sitt ökenhemland och Alfred utses till motvillig projektledare. Samtidigt är premiärministerns pressekreterare (Kristin Scott Thomas) ute efter "goda nyheter från Mellanöstern som inte handlar om bomber". Laxprojektet får helt plötsligt högsta prioritet från brittiska regeringen. Allt för att visa att västerlandet minsann inte bara satsar på "krig mot terror". Mitt i allt försvinner Harriets nyblivne pojkvän, som är soldat i Afghanistan, under en hemlig operation. Stela Alfred får då finna sig i att bli stöttepelare.
Regissör Lasse Hallström har alla förutsättningar för att lyckas göra en romantisk komedi. Det som stör är att han ibland bara gör komedi och ibland satsar med fullt blås på de romantiska delarna. De båda bitarna möts sällan och när de väl gör det blir det ungefär lika geggigt som i en burk med mask.
Som bäst blir det bara småmysigt eller fnissroligt. Det når aldrig upp till, säg "Big fish"-nivåer, där Ewan McGregor lyckas kombinera kärlek och att vara rolig på samma gång (och fisk!).
Men, det till trots, Hallström lyckas bygga karaktärer som går att tro på och känna med, trots all galenskap. Kameraarbetet av Terry Stacey är dessutom pepprat med episka vyer och historien makar sig fram i ett behagligt tempo. Knappast något bottennapp men "Laxfiske i Jemen" lär inte heller ge upphov till några framtida fiskeskrönor.