Bara en dag
Regi: Richard Linklater
I rollerna: Julie Delpy, Ethan Hawke
Land: USA
Speltid: 1 tim 20 min
Censur: Barntillåten
Filmstaden i Linköping
VÄLKOMNA. Till en underbar och romantisk promenad på Paris gator tillsammans med Julie Delpy och Ethan Hawke. "Bara en dag" är 80 minuter av flanerande och konverserande. Allt i realtid. Det låter kanske simpelt men det som uppstår på filmduken i detta möte är så otroligt mycket mer. Personligen njuter jag fortfarande. Det räcker med en titt på affischen för att det ska börja pirra. Men för att riktigt förstå måste man backa i tiden, cirka tio år. "Bara en dag" är nämligen uppföljaren till filmen "Bara en natt".
1995 åkte Richard Linklater till Europa för att göra film om ett möte mellan två tågresenärer. Amerikanske Jesse (Ethan Hawke) har dumpats av sin flickvän och glider desillusionerat runt på ett inter-rail-kort. Han träffar Celine (Julie Delpy) som är på väg från sin mormor i Ungern till Frankrike. När tåget anländer till Wien, Jesses station, övertygar han Celiné att följa med. Det gör hon och de spenderar en natt tillsammans innan Jesse måste flyga hem. I stället för att ta varandras telefonnummer bestämmer de sig för att träffas på samma plats om sex månader. Där slutar filmen.
För många som, i rätt ålder, såg filmen uttryckte den en speciell känsla av igenkänning och drömmar. Jag såg filmen flera, flera gånger. Och drömde om liknande möten. Det gör jag nog fortfarande. Det är underbart att Linklater och skådisarna haft samma känsla, och bestämt sig för att historien måste få en fortsättning. Inte ett slut men en fortsättning.
Den nya filmen är också ovanligt lyckad. En sugande gåshudsupplevelse för alla som någon gång undrat vad som egentligen hände Jesse och Celine. Det är en typ av uppföljare som det finns alldeles för få av tycker jag. Filmer som är fortsättningar, inte ekonomiska spekulationer.
Premissen för "Bara en dag" är att Jesse blivit författare och befinner sig på försäljningsturné i Europa. När han kommer till Paris dyker Celine upp. Jesse måste snart med ett plan men de har två timmar.
Richard Linklater visar att han faktiskt har utvecklats som regissör sedan 1995. Med ytterst små medel håller han liv och tempo i en film som egentligen är ett enda långt samtal mellan två personer. Hans kamera flyter fram och hittar ständigt nya vinklar. Imponerande. Kanske är det en lärdom från det digitala experimentet "Tape" som helt utspelade sig i ett trångt motellrum.
Även karaktärerna och deras konversation har mognat. Dialogen är en formidabel upplevelse som magiskt smyger omkring inne i hjärnan och skapar intresse för Jesse och Celine. Linklater har skrivit manuset tillsammans med Ethan Hawke och Julie Delpy, och det är nog skillnaden från den första filmen. Det här kommer från hjärtat lika mycket som hjärnan. Och det märks att Hawke och Delpy njuter av att åter gå in i rollerna. Jag tror ingen av dem varit i närheten av samma klass tidigare.
"Bara en dag" är en fantastisk film för alla. Även för nytillkomna tittare. För dem som har sett och gillade ursprunget är det här någonting alldeles extra. Och för alla som kallar sig romantiker är "Bara en dag" fullkomligt nödvändig.