En splittrad historia om identitet

En scen ur Stage Beauty. Bild: SF

En scen ur Stage Beauty. Bild: SF

Foto:

Kultur och Nöje2004-12-13 00:00

C

Stage Beauty

Regi: Richard Eyre

I rollerna: Claire Danes, Billy Crudup, Rupert Everett

Längd: 1 tim 50 min Censur: tillåten från 7 år Filmstaden i Linköping

Den stora slutscenen i "Stage Beauty" är välspelad teater. Enlyckad tolkning av Othello. De inledande 100 minuterarna är däremotraka motsatsen. De är så identitetslösa att det blir uselt.

Yta och kulisser

I en film som handlar om teater från 1600-talet är det teatraliskaförsvarbart, förståeligt och förlåtligt. Men det går inte att riggasnygga kulisser, skissa komplexa karaktärer, rota fram historiskrelevans och tro att det räcker. Ytan måste fördjupas genom regi.

Framför ögonen uttalas stor passion och stora ord. Det förstår jag.Men jag känner absolut ingenting. Regissören sjabblar till och med bortdet allvarliga temat om vad som är manligt och kvinnligt och vad somformar vår (sexuella) identitet.

Män i kvinnoroller

Grundhistorien har vi hört förut, att på Shakespeares tid speladesde kvinnliga rollerna av män. "Stage Beauty" tar avstamp iverklighetens Ned Kynaston som under 1600-talet var en hylladkvinnotolkare i London.

Han finns beskriven i de omfattande dagböcker som skrevs av den teaterälskande officeren Samuel Pepys.

Påkläderska utmanar

Kynnaston fick från barndomen öva bort sin manlighet och det hargjort honom förvirrad över vad han egentligen är, man eller kvinna.

Hans påkläderska Maria är kvinnan som utmanar honom på scen genom att bryta reglerna och agera som kvinna.

Billy Crudup och Claire Danes gestaltar Kynnaston och Maria. Debrukar imponera genom sin förmåga att hitta den naturliga. Och derassamspel fungerar i vissa kortare scener men minst lika ofta klingar detosedvanligt falskt.

Både Danes och Crudup är seriösa (amerikanska) skådisar som säkerligen attraherades av det allvarligare anslaget i historien.

Av någon anledning leker alla (engelsmän) runt omkring att "Stage Beauty" är buskis.

Buskis och humor

I kommunikationen mellan atlantsidorna har historien om splittradidentitet blivit till en splittrad historia. Allvar har förringats tillbuskis och humor förlorats i pretentioner. Och själv tänker jag,"varför blev det inte bättre"?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!