När Eva Fredriksson på 70-talet och undervisades av Bertil Andersson på Lunnevads folkhögskola fick hon erkännandet att "du kommer att bli en konstnär". Men det är först nu som hon har samlat sig för en egen utställning.
Resultatet är en blandning av många uttryck: från flödande halvabstrakta naturmålningar till karikatyrartade flickporträtt. Men känslan i penseldragen är inte att ta miste på.
Främst tilltalas jag av hennes svit som behandlar baggirls från Italien. Fint, ömsint skildras kvinnan i motivet "Besökare", och ödsligt hopträngt i katedralvindlingarna hennes motiv "Tystnad". Svärtan, de nerviga linjerna och det lite spruckna, infallande ljuset känns verkligen fint, engagerat och upplevt. Friskt stämningsmättad är även hennes målning "Grå dag 1".
I övrigt är Eva Fredriksson uppenbarligen en "sökare" bland många av sina uttryck. Det gäller inte minst kollagen där hon i många motiv har fångat intensitet och känsla. I porträttet "Tillsammans" fördjupar hon också känslan av såväl ömhet som sorg och utsatthet, och då inte minst genom ögonen. Visst, lite teckningsartat, stiliserat men ändå fungerande.
När Eva Fredriksson har "landat" i sitt sökande, så kommer hon säkert att, som Bertil Andersson sa, bli en riktig "konstnär".