Stölderna skedde med två månaders mellanrum. Det måste ha varit samma liga.
Först tog de den lilla flickan i Trädgårdsföreningen. Och sedan gav de sig på en vetenskapsman i världsklass. En månad senare ringde en av dem och krävde snabba lösensummor. Annars skulle de försvinna till Spanien.
Denna rövarhistoria vore något för både SVT:s Uppdrag granskning och Nobelkommittén.
Vi spanar vidare. Vad var det som hände våren 2000 i lugna Linköping? Jo, det var två mycket dyrbara och betydelsefulla, äkta bronsskulpturer som stals. Den lilla flickan hette ”Vårens huldra” och hade stått centralt i Trädgårdsföreningen ända sedan 1950-talet. Den andra skulpturen föreställde den världsberömde kemisten Jöns Jacob Berzelius, han som skulle ha fått Nobelpriset om han levt i dag, och den stod i Domkyrkoparken.
Tiden gick, spaningar pågick med jämna mellanrum. Vi gjorde efterforskningar hos Bergmans konstgjuteri och ända ner till Paris efter tänkbara gjutformer, för att kunna gjuta nya exemplar av skulpturerna. Men inget napp och bronspriset sköt i höjden. Till slut bestämde Kultur- och fritidsnämnden att ”Vårens huldra” skulle ersättas av Peter Lindes ”Inliner”, en bronstjej på rullskridskor. Berzelius-statyn skulle kompenseras med en liten byst.
Men hör och häpna! Ungefär i den vevan, mitt i processarbetet, ringer en polisman och frågar om jag vill titta på en skulptur. Poliserna hade avhyst ett gäng A-lagare i ett sunkigt stugområde som skulle rivas och exploateras i Motala. En av de skäggiga polarna muttrade något om att polisen borde gräva lite där borta, nedanför trädet där till höger vid det förfallna staketet. Javisst, sagt och gjort. Spadar fram. Två grävande poliser.
Och vad hände? Jo, upp kommer självaste Jöns Jacob Berzelius! Återuppstånden efter fem år i graven. Patinerad av jordens kemi med samma metod som italienare använt sig av i århundraden.
Men nu var redan bysten på plats vid Församlingshemmet i Domkyrkoparken. Istället placerades Berzelius, upputsad och grann, på säker plats. En replik beställdes och den finns nu på annan säker plats i Linköping, i en skola som bär hans namn.
Men historien är inte slut än. Huldran kom aldrig tillbaka.
Men 2009 försvann även Peter Lindes ”Inliner”-skulptur som hade placerats på samma sockel som ”Vårens huldra”. Elände, elände. Men tre år senare återfanns hon, nesligen kastad i ett djupt buskage i Trädgårdsföreningen. På samma plats igen, står nu i stället Kicki Stenströms handfasta och röda skulptur ”Kanapé”.
Gå dit och titta och minns de dramatiska händelserna med skulpturstölderna i Linköping anno 2000. Och Berzelius, han mår gott i Stadshusets stugvärme, men fryser desto mer som jätte i Berzelii park i kungliga huvudstaden.