Stranger than fiction
Regi: Marc Forster
I rollerna: Will Ferrell, Emma Thompson, Dustin Hoffman, Maggie Gyllenhaal
Royal i Linköping (premiär juldagen)
Samtidigt tillhör den samma genre som "Vanilla Sky" och Charlie Kaufman-filmerna "Adaptation" och "Being John Malkovich". Filmer som vill röra om i våra huvuden, som lockar med tankar vi aldrig har tänkt förut.
Harold Crick (Will Ferrell), en vanlig man med ett ovanligt tråkigt liv, börjar plötsligt höra en berättarröst inne i huvudet. Rösten beskriver hans handlingar och tankar och detta får honom att agera annorlunda än han tidigare skulle ha gjort. Samtidigt, på andra sidan stan, sitter en författare med två års skrivkramp bakom sig och försöker avsluta sin roman - om den helt vanlige mannen Harold Crick.
Med Will Ferrell, Emma Thompson, Dustin Hoffman och Maggie Gyllenhaal i rollerna och med en så rolig och originell grundidé så borde det inte kunna gå fel. Men tyvärr blir resultatet inte så lysande som jag hade trott. Visst är det alltid roligt att se Will Ferrell på film, trots att han inte får gå loss i några riktiga gråt-skratt-scener här. Men det är svårt att inte jämföra manuset med genrens mästare Charlie Kaufman, som ofta lyckas vara både dråpligt rolig och överraskande smart. Här vattnas den knäppa grundhandlingen ut med några doser romantik och lite lättsmält "det är de små sakerna i livet som räknas"-filosofi.
Dustin Hoffman spelar en litteraturprofessor: den enda person som tar Harold Cricks problem på allvar och som försöker lista ut vilken författare det kan vara som håller på att skriva historien om hans liv. Här blir filmen som mest intressant. Men så slungas vi tillbaka till den bleka romans-historien igen. Tyvärr ställer inte "Stranger than fiction" till så mycket oreda i mitt huvud som jag hade hoppats.