Han var Eric med hela Körsverige. Han glömde aldrig sina gamla studenter. Konkurrens, revir existerade inte. Han var alltid beredd att dela med sig. I konstnärskretsar och bland artister var hans naturliga prestigelöshet unik – och den smittade av sig.
Under mer än ett halvt sekel var han obestridlig världsmästare i kördirigering. Han reste över hela världen och konserterade med de allra främsta körerna. Genom sin blotta existens öppnade han dörrar för de efterkommande. Under decennier arbetade Eric med fyra projekt: Radiokören, Kammarkören, OD och undervisningen på Kungliga Musikhögskolan. Han fostrade tusentals körsångare och kördirigenter.
Varför var han så stor? Det finns många skäl. Han kunde ta sig an en kör på vilken nivå som helst och göra underverk med den. Och han gjorde det med samma energi och omsorg, samma entusiasm och samma mål för ögonen: Att göra musiken rättvisa och få ut så mycket som möjligt av ensemblen.
Han var aldrig elak. Ett litet drag av sarkasm kunde ibland skönjas när han stod framför de ensembler han kände väl, men den var alltid vänlig, underfundig och godmodig. Han ställde höga krav på koristerna, men ännu högre på sig själv. Han var ödmjuk inför uppgiften, konstnärskapet – inför materialet, kompositionerna. Han var totalt hängiven. Inget resultat var så bra att det inte gick att förbättra. På turnéer satt han ständigt och lyssnade på en inspelning av den senaste konserten eller repetitionen för att höra vad som kunde förbättras till nästa.
Eric kände alla samtida körtonsättare. Från sina generationskamrater Bäck, Edlund och Lidholm till de internationella giganterna. Han fick alltid första tjing på den nyskrivna musiken och hans vetgirighet och nyfikenhet var enorm. Ofta talade han om hur den musikaliska miljön runt honom själv hade fostrat honom och han var säker medveten om att han själv kunde bidra till kreativa miljöer för kommande generationer.
Epoken Ericson är tillända, men vi är många generationer körledare som är fast beslutna att förvalta arbetet efter Eric väl och att bygga vidare där han slutade. Vi är oändligt tacksamma för det arv han efterlämnat.