Einar Már Gudmundsson:
Namnlösa vägar
Översättning: Inge Knutsson
Natur och Kultur
FÖRST CITERAS Karl Marx: "Människorna skapar själva sin historia, men /.../ inte på villkor som de själva har valt, utan på de villkor som de möter, ställs inför, tar i arv. Alla föregående släktleds arv vilar som en tung börda på de levandes hjärna."
Självklart är det så. Och överförda till romanen "Namnlösa vägar" får orden än mer substans. En berättelse med förgreningar i tid och rum om dem som inte fått många rader i hävderna.
Med "Namnlösa vägar" fortsätter Einar Már Gudmundsson den släkthistoria han påbörjat med "Fotspår på himlen" (1999) och "Drömmar på jorden" (2002).
Tiden har hunnit fram till åren närmast efter andra världskriget och Island, som får full självständighet 1944, genomgår en snabb omvandling från bondesamhälle till industristat. Inflyttningen till Reykjavik är massiv och bostadsbristen leder till att soldatbaracker uppförda av allierade ockupationstrupper länge får tjäna som undermåliga bostäder åt fattiga arbetarfamiljer. En nödens hemort där gatorna förblir namnlösa och vars doft sätter sig i både kropp och själ.
Till en sådan väg utan namn flyttar Ragnar med sin familj. Han, en boren historieberättare, är engagerad kommunist och har alltsedan sitt deltagande i spanska inbördeskriget ett vidhängande epitet som "spanienfarare". Efter hans död stiger eftermälet till oväntade höjder och han jämförs med forntida hjältar och kämpar -- "badande i ständigt ljus".
En motsatt väg följer Ivar, som tidigt inriktar sig på att byta ut sina frusna och hungriga fattigminnen mot helt andra. Han blir en modern individualist som genom ocker skaffar sig avsevärda tillgångar -- "a moneymaker from Iceland" som han presenterar sig själv utomlands.
Jämte Ivar, Ragnar och den envist kämpande socialisten Helga framträder ett helt galleri av individer där var och en med hjälp av tillbakablickar, omtagningar och tillägg får sin historia presenterad.
Att ingen får lämnas osynad eller ohörd får stå på Gudmundssons pluskonto vad gäller goda avsikter, samtidigt som det ibland tunnar ut romanens i övrigt så rika jordmån.
För njutbar är den. En modern isländsk saga om stort och smått som skriver in sig i en nationell litterär tradition med tusenåriga rötter och lika full av lakonisk realism och humor som föregångarna. För övrigt var, som Gudmundsson låter en kommunistledare påpeka, de gamla sagokämparna givetvis kommunister: "Gunnar och Njáll vore medlemmar i partiet om de voro i livet nu".
Korthuggen eller utbroderad, sorglig eller glädjefylld -- verkligheten är inte en, den är många och övergår till och med förståndet. I Einar Már Gudmundssons värld finns drömmarna, fotspåren och vägarna både i himlen och på jorden. Och ingen människa går onämnd därifrån.