En halvtimme för lång

Finn ett fel. Diane Kruger och Josh Hartnett i "Wicker park",  en film som börjar bra men snabbt slår dubbelknut på sig själv. Bild: SCANBOX

Finn ett fel. Diane Kruger och Josh Hartnett i "Wicker park", en film som börjar bra men snabbt slår dubbelknut på sig själv. Bild: SCANBOX

Foto:

Kultur och Nöje2004-12-18 00:00
CC

Wicker park

Regi: Paul McGuigan

I rollerna: Josh Hartnett, Rose Byrne, Matthew Lillard

Land: USA

Speltid: 1 tim 55 min

Censur: Barntillåten

Filmstaden i Linköping

TRÄBOCK är ett fint gammalt ord vars engelska översättning är Josh Hartnett. Här spelar Hartnett en . . . ja, träbock, som genom någon form av hemlig sexdrog (som aldrig nämns i filmen) lyckas få två fantastiska kvinnor att bli räddningslöst förälskade i honom. Hollywood ÄR verkligen staden där drömmar blir sanna.

"Wicker park" börjar bra, med en nästan hallucinatorisk blandning av minnen, en kompis från förr, en inställd Kinaresa och ett mystiskt telefonsamtal.

Den bygger på en fransk film, och ämnesvalet -- besatt kärlek, kryddad med mörka hemligheter -- känns mer europeiskt än amerikanskt samtidigt som tonen är en lågkalori-Lynch.

Men paradoxalt nog blir filmen bara ytligare ju längre ner den försöker borra sig i intrigerna. Till slut blir det en vändning, en flashback och ett mobilsamtal för mycket. Och en halvtimme för långt. (TT Spektra)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!