Emylia Hall har skrivit en lovordad debut som ges ut i flera länder. Som så många av de allra bästa, mest berörande berättelserna, så handlar "Sommarboken" om förlust.
Alla vi som utsatt våra barn för skilsmässor eller själva växt upp som skilsmässobarn känner igen den starka längtan efter den förälder som inte är närvarande. I det här fallet är det Beth, nu en vuxen kvinna med ett tillknäppt känsloliv, som drabbas med full kraft av alla minnen när den nötta Sommarboken kommer i paket med ungerska frimärken på.
Mot sin vilja börjar hon bläddra, och möts av en tioårig, elvaårig, tolvårig version av sig själv. På den tiden hette hon Erzsi. Uttalas på ungerskt vis. Flickan Erzsi drabbas av den stora katastrofen, när mamma Marika under en semesterresa till hemlandet Ungern abrupt lämnar familjen och stannar kvar. Erzsi får åka hem ensam med sin stele och mycket hämmade engelske far.
Erzsi lever för sina sommarveckor hos mamma Marika. Marika med sina knasiga infall, sin impulsivitet, sin konstnärliga ådra. En mamma som lever i nuet, en flicka som längtar hela året. Flickan förstår inte varför de inte kan vara tillsammans hela tiden; de har det ju så bra?
I Ungern är tillvaron fylld av färg, lukt och smak. Det är rosa himlar, blått hav, gula fält och skjortor, röda tavlor och broderade blusar. En isbit som smälter på tungan. Stark paprika i stora kastruller, glass som rinner ner över handen. Allt är intensivt och levande i Ungern, och Erzsi känner sig som en vildare, modigare flicka. En flicka som vågar bada i tjärnen med grannpojken Tamás, och några år senare kyssa honom.
Jag tycker mycket om Emylia Halls sätt att måla med orden, att skapa bilder fyllda av liv. Kärlekshistorien som utvecklar sig i långsam takt. Även den stillsamma småtråkiga tillvaron i Devon, England, mejslas fram i relief och känns ganska tilltalande i läsningen fram mot den stora brytningen som jag vet ska komma. För all Erzsis längtan och kärlek har för länge sen förbytts i Beths avståndstagande och förnekande. Hon är helt och hållet engelsk nu. Inte det minsta ungersk. Eller?