De pojkar som får Bror som tilltalsnamn går att räkna på ena handens fingrar. Så dyker det upp en 13-åring som heter Bror i en roman, då är det något speciellt med honom. Det stämmer i Emma Hambergs härliga berättelse "Rosengädda nästa". Bror är enda barnet till föräldrar mitt i läkarkarriärerna. Äktenskapet knakar i fogarna högst betänkligt. Därtill oroar de sig för Bror som odlar ett eget intresse. Han är frankofil. Köper sidenkostymer på Myrorna, läser Albert Camus och lyssnar till Serge Gainsbourg. Till och med Barn- och ungdomspsykiatrin i Lund går bet på Bror.
Bror tänker hitta lyckan någon annan stans. Ensam far han till Stockholm, efter att ha lurat iväg föräldrarna på läkarkonferens i USA under förespegling att han själv ska på seglarläger. Till slut hamnar han hos Jane på Söder. Jane är sömmerska som också tar hand om trafikskadade rävar, vingbrutna fåglar och övergivna ekorrar. Här blir Bror omhändertagen tillsammans med några andra stukade människor. Bland annat Therese, på rymmen från en korvkiosk, en kritisk mamma och ett destruktivt förhållande. Mellan Bror och Therese uppstår djup vänskap. De finner kärleken på var sitt håll, men först sedan Therese lärt Bror att kyssas i en underbar liten scen. Jane visar sig ha sina egna känslomässiga sår som till slut driver alla, människor och djur, ut på en resa till Rosengädda i Västergötland.
Piratförlaget har en förkärlek att ge ut böcker med tema på svensk roadmovie: "Tillbaka till henne" (Sara Lövestam) och "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" (Jonas Jonasson). "Rosengädda nästa" har lite av samma stämningsläge. Den påminner också om Anna Gavaldas böcker utan att tränga lika djupt in i personligheterna. Man skulle därför kunna kritisera boken för en viss förutsägbarhet. Men det förbiser jag. För detta är en charmig och underhållande berättelse. Udda personer som till slut hittar hem i livet, utan att behöva överge sig själva. Det är härligt att läsa om. Kan liksom inte få för mycket av det.