Många har hört av sig med anledning av förra veckans språkspalt om ordet emlig, med betydelsen krasslig, ynklig. Den som använder emlig gör det med omtanke och medkänsla, löd resonemanget. Men alla uppfattar det inte så. Katrin Lindroth menar att det snarare används en aning nedsättande, om någon som tycker lite väl synd om sig själv. Anette Hjalmarsson är en av flera som känner igen ordet från vården. Hon berättar att det kan användas för att beskriva ett nedsatt allmäntillstånd hos patienten, någon är lite hängig.
Tydligen kan det också dyka upp i sportens värld, får jag veta: radions hockeyexpert Lars-Gunnar Jansson använder det. "Spelet är lite emligt", kan det låta.
Vad gäller ordets geografiska spridning så pekar vittnesmålen i riktning mellersta delarna av Sverige. Däremot verkar emlig inte vara känt i de södra delarna, att döma av kommentarerna från Språkspaltens läsare.
Dalarna, Dalsland, Hälsingland, Värmland, Närke är landskap som nämns. Något specifikt östgötskt ord är det således inte. Frågan är snarare om det inte är mer etablerat på andra håll än just i Östergötland.
Flera hänvisar till en skiva med bland andra Charlie Norman där "ämmli" används, utttalat på dalmål.
Som synes varierar stavningen och uttalet en del. Någon vill ha det till snarare "emmelig". Bo Axelsson känner igen "trötter och ämmerli" från trakterna av Godegård och Tjällmo.
Och avslutningsvis lite kuriosa: Bror Gårdelöf påpekar att Skäggmanslaget 1970 släppte skivan "Pjål, gnäll och ämmel".