Språkspalten fick ett brev med uppskattande rader om ordet emlig. Skribenten kommer från Skåne och flyttade till Linköping för tio år sedan. Hon mötte då emlig för första gången. Så här skriver hon: "Trots att jag aldrig hört ordet förr förstod jag omedelbart dess innebörd: lite vissen, krasslig, ynklig, halvdålig ..."
Men poängen är att emlig innehåller nyanser som inte täcks av andra ord med liknande betydelse. "Emlig har en positiv klang och sägs med omtanke och kärlek, till skillnad från de mer negativa orden vissen, krasslig, ynklig" påpekar hon, och vill gärna ge östgötskan en eloge.
Emlig är ett dialektord, som dock har sin plats i Svenska Akademiens ordlista. (Stavningen ämlig förekommer också.) Jag tror inte att det är ett utpräglat östgötskt ord, utan vad jag kan förstå förekommer det på flera håll. Det är nog även så att det är på väg att bli mer etablerat i allmänspråket.
En variant i vissa dialekter är ömlig. Här syns bättre hur ordet bildats och vad det går tillbaka på. Det hänger nämligen ihop med öm. Till öm har ömka bildats och till det ömklig. Tidigare kunde ömlig bildas direkt till öm, och det var då detsamma som ömklig. Ömlig har sedan levt kvar dialektalt.
Men för att nu komma närmare ett svar på vilka dialekter som har emlig vore det spännande att få veta vad Språkspaltens läsare har att säga. Hör gärna av er!