BOK
E M Forster
Maurice
Övers: Maria Ekman
Norstedts
E M Forster dog 1970, nära nittio år gammal, och därför kom det också att dröja över ett halvt sekel mellan tillkomsten av ”Maurice” och publiceringen. Författaren hade nämligen tidigt uttalat en önskan om att boken, liksom den likaledes ”homosexuella” novellsamlingen ”The life to come”, skulle ges ut postumt. Så skedde alltså.
Några år före utgivningen hade homosexuella handlingar avkriminaliserats i Storbritannien. Tiden var mogen, i vilket fall något mindre skräckslaget konventionell än då romanen skrevs, året före Första världskrigets utbrott.
En filmatisering gjordes under slutet av 1980-talet (riktigt bra, vad jag minns), men inte förrän nu har ”Maurice” klätts i svensk språkdräkt. Av alltid lika lyhörda Maria Ekman, översättare även till klassikerna ”Howards End” och ”Ett rum med utsikt”.
Romanen ”tillägnas ett lyckligare år” och författarens dedikation kan tolkas som delvis framsynt. En vision av ett öppnare liv, även för E M Forster själv. I ett efterord förklarar han sin önskan att ge en ”grundton av lycka”; att låta ”två män få bli förälskade och fortsätta att älska varandra i den tid och evighet som litteraturen tillåter”.
Och nog är ”Maurice” även ett slags romance, bitvis. Knökad med naturmetaforer, lyriskt utsvävande – ibland genuint vacker – och upplättad av underhållande typengelsk dialog. Inte en av Forsters hellyckade/hellyckliga verk. Ändå mäkta intressant.
Historien om den anpasslige Maurice och hans modiga väg mot en tillförlitlig identitet, handlar om förändring. Att uppnå frihet, öppen såväl som undanskymd. Ett ”fredlöst” liv, som kräver rätten till ett exklusivt utrymme. Där tidsanda, klass, pengar, moral, konvenans och allmän streber- och egomentalitet önskar annorlunda.
Den konflikten är tidlös.