Pojkars dröm om Hollywood. Det är vad "Rancid" handlar om. Filmens krystade mordhistoria har ingenting med filmen att göra.
Allt handlar om att producera en yta som Hollywood känner igen. "Rancid" framstår som ett dyrt PR-trick för att visa att Sverige kan göra produktioner som lurar publiken att allt är inspelat i New York. Något som de amerikanska filmbolagen kan uppskatta i jakten på att kapa kostnader.
Som film betraktat är "Rancid" däremot inget att hänga i julgranen."Rancid" är gjord av bröderna Ersgård, eller Ersgard som de heter i filmens jobbiga öppningssekvens.
Bröderna Ersgård slog igenom med svenska thrillern "Besökarna". Sedan dess har de varit i Hollywood där de har lyckats göra lite tv-film och b-film. Nu har man lockat in svenska filmbolaget Sonet för att göra en ultratypisk amerikansk deckare, med svenska produktionspengar, på engelska. Förstås. Det brukar sällan bli bra. Och "Rancid" är precis som filmens engelska titel antyder, rutten. Ingenting i filmen känns nämligen äkta.
Alla scener och repliker tyckas tillverkade bara för att det är så det "brukar se ut". Vi har sett det i tusentals filmer och tv-serier. Ett exempel är de många svävande bilderna över New Yorks förhäxande stadsmiljö. I vissa filmer, som "Seven", har liknande bilder används för att visa urban dekadens.
I "Rancid" är det bara meningslös utfyllnad.
Precis som det är i många amerikanska tv-serier där de används för att få ihop rätt längd på varje veckoavsnitt. Frågan är varför vi i Sverige ska gå och se en halvtaskig deckare på bio när varje tv-kväll erbjuder åtminstone något avsnitt av "CSI", "Brottskod: förvsunnen" eller bortglömda superserien "The Shield". Serier där såväl dialog som skådespeleri vida överträffar "Rancid".