"Vi växer" kallar Eva Olofsson en svit målningar i den aktuella utställningen. Och visst är det i växandets värld hon befinner sig vid tolkningen av tillvaron i ett föränderligt universum, där naturen och dess skiftningar utgör de häftiga pulsslagen vid försöken, ofta nog så framgångsrika, att fånga dagen. Det finns en utomordentlig stimulans i dessa djärva nedslag i en miljö, där så många hemligheter gömmer sig under årstidsbundna täckelser.
Bland otalet naturskildrare i konstvärlden intar hon en särställning genom sin egenartade bildbehandling. Stundom stärker hon effekten via genomtänkta lån från besläktade föregångare. Hennes tillämpning av exempelvis Jackson Pollocks s k drippingmåleri känns ju helt adekvat, liksom den bildmässiga tolkningen av androgynen Tintomara. Medan "Midsommar" dryper av ren och skär sensualism.