Under etiketten "Disney nature" har animationsjätten sedan några år tillbaka börjat producera naturdokumentärer, som "Planet earth" och "Oceans". Nu har de slagit sig på schimpanser, ett i grund och botten fascinerande djur, vars släktlinje avvek från vår för cirka fem miljoner år sedan. Detta trots allt betryggande genetiska och tidsmässiga avstånd är dock inget som bekymrar skaparna av den här filmen. I gammal god Disney-anda förmänskligas djuren direkt. Händelseförloppen är mycket tydliga och fokuserar på en handfull individer, som stämplas som snälla eller elaka, i djungeln.
Vår lille protagonistapa döps till Oscar och hans mamma till Isha. Hennes liv har nu, efter att hon fått lille Oscar, fyllts av mening hävdar berättaren.
Ledarapan heter Freddie och hans motsvarighet i en angränsande flock heter, och håll i er nu alla "Lejonkungen"-älskare; Scar. Gissa vem som är ond och vem som är god?
När Freddie så småningom tar sig an den lille Oscar blir filmskaparna så till sig att de understryker detta "mirakel" i samma ton som används när pappor applåderas för att de tar ut föräldraledighet.
Om man tycker att det känns lite kul att gå och se en Disneyfilm om apor, som visserligen inte är tecknad men ändå väldigt mycket Disney, så är det här ett bra val. Berättaren Tim Allens roll blir en slags naturfilmens motsvarighet till Helge Skoogs i "Halv åtta hos mig". Han piggar upp och gör materialet lite roligare än vad det egentligen är.
Om man däremot tycker att det känns problematiskt att gå och se en naturfilm som är fullproppad av illa dold ideologi och lika hårt manusstyrd som en animerad barnfilm ska man hoppa över den här. (TT)