Paret Hård inspireras uppenbarligen av varandra. Vem som påverkats mest av den andre, kan var och en som besöker utställningen fundera över. Färgskalor och miljöförankring är så pass synkrona att jag vid några verk finner det säkrast att informera mig om upphovet via signaturen. Att konstnärerna inte hängt sina verk separat, bidrar i viss mån.
Dock är Katarina Hård ojämnare och mer vidlyftig beträffande motivvalen. Inte minst avslöjar hon ett publikfriande drag, vilket då och då utmynnar i sockersöta arrangemang som stannat på gränsen till det trovärdiga. Annars förfogar hon över en teknik som skulle kunna leda fram till bilder med intressantare substans. Här visas bara någon enstaka sådan målning.
Ronny Hårds verk är som hämtade ur "Sagan om ringen", men i princip utan vare sig groteska eller andra gestalter. I hans bilder är det landskapen i sig som är magiska. De (sam)spelar med fenomen som inte alltid är förankrade vid planeten. Ur tätbevuxna skogåsar, där knappast ens en stig ringlar fram, frigör sig dimslingor eller blänker ljuspunkter. Även uppifrån, från himlahåll, uppenbarar sig ljussensationer av olika slag.
Alltsammans berättar om uråldriga balansakter och förbindelser mellan jordens egna hemligheter, levande varelsers tillkämpade vetskap och rymdens allseende öga.
Ronny Hårds teknik är frukten av många års utforskning av den bildvärld som ockuperat honom. Teknik och uttryck går hand i hand.