Konsert
XXXXX
Jerry Williams
Crusellhallen 18/2
Vad är kärnan i och poängen med årgångs- rock´n´roll? Melodier, texter och attityd i all ära, men om det inte SVÄNGER blir det meningslöst. Vilken tur då att Williams vet hur detta ska åstadkommas! Nej förresten, det är inte fråga om ”tur” – det handlar om rutin och hantverkskunnande. Det räcker inte ens med spelglädje, även om sådan är en fördel och fanns i stora mått under lördagens konsert.
Nu gjorde han inte detta ensam, ett ruggigt bra band han hade med sig! Blåsarna betydde hur mycket som helst, körtjejerna var obeskrivliga, trummisen var navet i det hela.
”Jerka” är svår att recensera: alla vet vad han kan, han gör alltid det han ska. Men detta var en suverän show, mycket vassare på alla punkter än den han gav vid Bergs slussar i somras! Han och bandet förtjänade det enorma gensvaret från den proppfulla konsertsalen.
Extra bra var ”Buona sera” och sjoket med sånger av Leiber & Stoller. Vilket gung! Trots en konsekvent full-fart-framåt-inställning var det varierat, med inslag av latin, country, gospel och rockabilly. Tempot var högt, utan longörer och tomprat. Det var musiken som hade huvudrollen, så ska det vara!
Jerry sjöng lika bra som någonsin, möjligtvis kroknade rösten under det sista extranumret ”Vintersaga”, men undra på det: då hade det ju varit öppna spjäll och fullt ställ i över två timmar!
Det här handlade inte om nostalgi för oss som var med när de klassiska låtarna först lanserades. Snarare har det blivit ett levande kulturarv som man är glad att någon omhändertar och utvecklar. Vem trodde det 1961, när Jerry Williams slutade som rörpulare och började spela med The Violents?
