Mängder av djur, märkta av livet eller oerfaret trotsiga, ibland ganska så groteska, uppträder på Gustavssons pappersark. Djuren kan vara så människolika att de framstår som en ny slags varelser. Man kan få för sig att de är besjälade, att de kommit åt något som i normala fall befinner sig utom deras räckhåll.
De här djurens intressen sammanfaller delvis med människans. Vissa vill posera - visa upp den sida de själva tycker bäst om. Andra försöker köra bil, eller spela på musikinstrument. Samtidigt skapar konstnären en mystifikation, genom att vissa varelser inte alls närmar sig människan, utan i sin rätt så råa framtoning är sig själva nog.
Motsatsförhållanden av den typen förekommer rakt igenom den här lilla utställningen. Det råa och grova möter det smått bedårande, eller rent av hjärtknipande, som i en serie "porträtt" av syskonkullar, där man redan på ett tidigt stadium kan ana karaktärsdrag och ambitioner.
En del av de svartvita bilderna har man kunnat se i tidigare visningssammanhang. Det förefaller som om Gustavssons kvalitéer bäst kommer till sin rätt när han använder sig av färger. Då förstärks de särdrag och egenheter som utgör förutsättningen för de här individernas förekomst.