Den tysta revolutionen

Samtidigt som den lågmälda inledningen drog i gång började han duka upp. Mikropopcorn, snickers och ett trepack festis stod på menyn, plus en del annat som jag inte kunde se i mörkret. En rejäl buffé som räckte hela filmen ut.

Kultur och Nöje2013-01-18 10:20
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hans kvinnliga sällskap hade inte samma aptit, men lät munnen gå med sånt där ni vet som de flesta av oss andra är kapabla att formulera inne i huvudet: "Jaha, hur stänger man av den här då... Jaså, mm, jaha, där ja... och där... nu har jag stängt av ljudet... nähä, det hade jag visst inte... hur gör jag nudå...".

En bit in i filmen fick paret konkurrens av en ung herre framför mig. En stund trodde jag att han höll på med någon form av självbefläckelse eftersom han stönade ljudligt med ett intervall av ungefär sju sekunder. Efter en snabb koll över skranket insåg jag lättat att han nog bara satt lite obekvämt. Men tyvärr fortsatte stånkandet ända in i eftertexterna.

De av er som liksom jag redan har hunnit kolla på den fantastiska filmpärlan "Beasts of the southern wild" vet att det är en vacker historia där det ibland brakar på med storm och förödelse, men minst lika ofta är alldeles, alldeles tyst och stillsamt. Och att i de stunderna ha en popcornkvarn i vänster öra och en döende valross framför sig förtar en hel del av upplevelsen, helt enkelt.

Detta med hyfs och ljud på biografer är ju ett samhällsproblem lika gammalt som ljudfilmen. Den stora 3D-revolutionen var rolig, men det vi verkligen hade behövt är inte en 2D- och en 3D-visning av varje film, utan en tyst och en högljudd visning. Då med syftning på publiken och inte på själva filmen.

Förmodligen kommer de tysta visningarna dra störst publik. Det är ju främst fyra grupper av biobesökare som gillar att låta på bio:

1 De som känner ett inre tvång att kommentera eller ställa frågor om varje moment i filmen. I nio fall av tio människor under tio år.

2 Gäng som ser biosalongen som ett vardagsrum/fritidsgård vilken som helst, där det är fritt fram att hojta, skratta och ligga med varandra utan hänsyn till att övriga besökare är intresserade av filmen och har betalat för att se den. I nio fall av tio människor i ålder 15-22 med bristande uppfostran.

3 Människor som tycker att huvudupplevelsen under ett biobesök är att man får äta. Och som inte förstår att man då bör passa på under filmens högljudda partier.

4 Människor vars kroppsfunktioner är naturligt högljudda. I nio fall av tio är de dock inte medvetna själva om detta så risken finns att de går till fel salong.

Tågen har sedan länge fattat att det finns människor som vill ha lugn och ro omkring sig, och där är tysta avdelningar standard. Inför genast på biograferna också.