Den nazistiska propagandans myter

Första världskrigets slakt på människor utmynnade bland annat i den för Tyskland förödande Versaillesfreden och ett drygt krigsskadestånd. När Tyskland inte klarade av att betala ockuperade Frankrike det centrala industriområdet i Ruhr och Rhenlandet. Detta paralyserade den tyska ekonomin och tvingade vid mitten av 1920-talet fram en ekonomisk härdsmälta. När hyperinflationen var som värst krävdes det högar med papperspengar för att köpa mat för dagen.

Det räckte inte med att medelklassen ruinerades, utan trettiotalskrisen drabbade Tysklands arbetarbefolkning hårt. Som värst var arbetslösheten över 40 procent. Den svaga och splittrade demokratiska regimen (Weimarrepubliken) klarade varken av ekonomin eller att lindra de starka sociala spänningarna. Missnöjet förde nationalsocialisterna till makten. Demokratin underminerades av omfattande gatuvåld och terror signerat stormtrupperna SA och en mycket framgångsrik och mytskapande propagandaapparat.

Betydelsebärande myter var att Tyskland förlorade första världskriget på grund av svek (dolkstötslegenden); att de ekonomiska umbärandena främst berodde på judarna; och att det enda sättet att lösa problemen var det germanska raskriget mot judarna. Ur detta skulle det tusenåriga riket födas. Med nutida ögon är det lätt att tillbakavisa myterna som vansinniga, fast då går det inte att förstå varför nazisterna fick 44 procent av rösterna vid 1933 års val.

Som jag berör ovan fanns det flera orsaker till detta. Den främsta var förmodligen att nazisterna kunde förankra myterna om judarna i samtidens omfattande antisemitism.

Trots detta är det skakande att läsa Vera Oredssons brev till ledarredaktionen som publicerades i onsdagens tidning. Hon är fortfarande invävd i nazisternas mytbildning och pekar ut judarna som folk, som ansvarigt för det ekonomiska och moraliska ”förfallet” före Hitlers maktövertagande. Hon menar även att Tyskland anföll Polen i september 1939 på grund av att tyskarna i Polen utsatts för ”pogromer”. Detta är i sig en nazistisk propagandalögn, som användes för att legitimera anfallet. Ordet pogrom är ryska och beskriver de våldsamma massförföljelserna av fattiga judar i det sena 1800-talets Ryssland.

Oredsson avfärdar folkmordet på judar och romer, som ”lögner och snyfthistorier”. De vetenskapliga bevisen är så överväldigande att historierevisionisterna, de som förnekar folkmordet, är få i dag. Men, de bygger inte sin historieuppfattning på belagda fakta, utan fortsätter att återupprepa gamla myter.

Kan läggas till: Våren och sommaren 1945 flydde drygt 13 000 polacker till Sverige, många av dem var kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück. 514 – ett 60-tal polska judar - intervjuades vid sin ankomst till Sverige. Detta unika intervjumaterial har Artur Szulc använt i sin bok ”Röster som aldrig tystnar. Tredje rikets offer berättar” (2005). Förmodligen hjälper det inte, men Vera Oredsson borde läsa den boken.