Jahapp, om någon tvivlade så slår vi fast det här och nu: Den nya medelklassfetischen är finmatlagning.
I våras var det Bill Buford och hans olivoljeonanistiska bok "Hett" som var på allas, det vill säga det litterati som tröttnat på att renovera kylskåpet och som nu vänt blickarna mot dess insida i stället, läppar. Snart kommer "Ratatouille", en film som kombinerar Disneyindustrin med haute cuisine, och som en förrätt får vi Cathatouille, också känd som "Kärlek på menyn", där Catherine Zeta-Jones spelar kökschef som får spasmer om svartroten är övergriljerad.
Storyn i korthet: Zeta-Jones rollfigur lider av ett kraftigt kontrollbehov och behandlar sitt restaurangkök som Mussolini behandlade Italien. Men så utmanas hennes inrutade liv av två naturkrafter: ett barn och en man (Aaron Eckhart som ser ut att vara född i manchesterbyxor. Bruna.)
Det här är alltså en film som skriker efter billiga ordvitsar på temat mat. Jag nöjer mig med en: Halvkokt.
Vid ett tillfälle fäller barnet repliken "Du måste inte anstränga dig så hårt". Hela filmen lyssnade. Skämten är halvkul, karaktärerna halvdant utmejslade, romansen halvljummen (och gissa om de tar busiga, halvskarpa bilder i en fotoautomat) och allt sker till ett halvtrött soundtrack av Absolut Opera 23. Catherine Zeta-Jones, däremot, är heldålig. Hon saknar skådismuskler att bära upp en sådan här roll, orkar knappt lyfta sleven. (TT Spektra)