Nelson Mandela har suttit på Robben Island, en hårt bevakad fängelseö utanför Sydafrikas kust, i fyra år när han 1966 får en ny fångvaktare. För James Gregory är jobbet ett kliv uppåt på karriärstegen. Han är en plikttrogen och övertygad rasist som nu satts att bevaka en ökänd terrorist. För Gregory är apartheidsystemet en legitim metod för att skilja de goda från de dåliga, de vita från de svarta. Att grupperna skulle kunna leva sida vid sida med lika rättigheter är otänkbart.
- Jag vill inte utmåla människor som onda eller goda. De vita var inte onda, däremot var de desinformerade och indoktrinerade av den sydafrikanska staten. De visste i stort sett inte bättre, säger Bille August.
Den danske regissören är i Malmö för att ge intervjuer i samband med lanseringen av hans nya film "Farväl Bafana". Det är eftermiddag och dagen har varit intervjutät. Svaren kommer artigt och välformulerat så länge frågorna handlar om "Farväl Bafana". På frågan om han kan räkna upp tre favoritfilmer så skakar Bille August däremot avvärjande på huvudet, ler matt och säger:
- Nej, jag orkar inte.
Kontakten med Nelson Mandela blir inte vad James Gregory tänkt sig. Bilden av ANC-ledaren som en hänsynslös brottsling förbyts i beundran och Gregory omvärderar sin inställning till apartheid. Att han behärskar xhosa, Mandelas språk, gör att ett speciellt band uppstår mellan dem. För familjen Gregory innebär pappans ändrade sympatier att man hamnar på kollisionskurs med grannar och vänner.
- Familjen blir väldigt isolerad. Barnen stöts ut, säger Bille August.
Gregory är Nelson Mandelas fångvaktare under i stort sett hela tiden fram till frigivningen 1990. När ANC-ledaren möter världspressen som en fri man startar ett nytt kapitel i Sydafrikas historia. För James Gregory däremot innebär det att kapitlet Mandela, hans livsprojekt, har nått sitt slut. Han skriver en bok om sina upplevelser, men bitterheten följer honom fram till hans död 2003.
- Han saknade någon form av erkännande för sina insatser. Han hade ju offrat hela sitt sociala nätverk. Familjen flyttade runt för att följa Mandela till olika fängelser, säger Bille August.
"Farväl Bafana" är inspelad i Sydafrika, ofta på autentiska platser. Enligt Bille August var det en förutsättning för trovärdigheten. Han bodde själv sex månader i landet för att planera filmen.
- Berättelsen ställer stora krav på autenticitet. Jag hade kontakt med James Gregorys änka och dotter, samt människor som var fängslade under apartheidtiden. Jag var väl förberedd när inspelningen startade. Att jag själv inte är sydafrikan var en fördel, det gjorde att jag kunde se berättelsen mer objektivt. Det är ju bara 17 år sedan apartheid avskaffades och berättelsen rör upp många känslor.
Vad är filmens budskap?
- Att vi måste förlåta och försonas. Trots sin historia har Sydafrika lyckats gå vidare utan att det blivit inbördeskrig. På det sättet är landet ett mirakel. Där finns inga tabun. Före detta poliser har bekänt övergrepp, och även deras berättelser är okej. Mandela har förmått ena alla. Det är som om hans 28 år i isolering var en enda lång förberedelse för hur fred och demokrati skulle införas i landet.
Har Nelson Mandela sett filmen?
- Vi har erbjudit honom en visning i Pretoria, men han är en gammal man i dag, 89 år, och orkar inte sitta på en biograf så länge. Han har fått en kopia av filmen att titta på hemma, men om han gjort det vet jag inte.
Fotnot: "Farväl Bafana" är bioaktuell nu.