De stredo men slutade i endräkt...

Linköping

Äventyrsromanen kom ursprungligen ut i två delar, "Sjöfarare i västerled" 1940 och "Hemma och i Österled" 1945. Alltså under andra världskriget och nazisternas härjningar.

Bengtsson själv kallade "Röde Orm" en "berättelse", inte roman, och de två historiska personer som först triggade igång honom var vikingakungen Halard Blåtand på Jylland och den muslimske riksföreståndaren Almansur i anldalusiska Spanien.

Det här är en bok där verben är viktigast, dialogen är drastisk och adjektiven sparsmakade. Bort allt psykologiserande, Bengtsson menade att det räcker med att skriva det personerna "säger, vad de gör och hur de ser ut".

Det kan låta enkelt, bara rakt på, men arbetet blev mödosamt och Bengtsson kallade 30 maskinskrivna manusrader för "ett ståtligt dagsverke".

Sedan dess har "Röde Orm" funnits på de flesta tänkbara litteraturlistor, och nästa år ska den, om allt går väl, bli både film och tv-serie i Skandinaviens största filmprojekt.

Ska vi vara ärliga, i Orms rättframma anda, så imponerade inte det ett smack på majoriteten i bokcirkeln.

Yngsten Madelene Ahlquist, 23, sa dröjande:

- Jag är glad att jag läst den och positivt överraskad över att jag orkade ta mig igenom den, det beror nog på språket, att det är så direkt och utan utsvävningar. Och den är rolig. Ja, hyfsat rolig.

- Men jag vet inte varför jag inte stör mig mer på kvinnosynen och reagerar med avsmak.

Marina Forsblom svarade:

- Det kanske är för att det är lika för båda könen. Kvinnor får stå ut med att bli våldtagna, män med att bli ihjälslagna.

Madeleine "Madde" Abrandt Dahlgren eldade på:

- Det är inte svårläst, sidorna rann ju på. Men jag reagerade på flera saker. Kvinnosynen, jag blev bara så trött på den. Döden, likadant, de tjoffar huvudet av folk hit och dit. Religionen, likadant, en yta, de tar det som passar för stunden. Men jag ser fram emot filmen och tv-produktionen, berättelsen passar för det.

Sen visade Madde sin stora nyhet, en läsplatta, betydligt lättare och tunnare än böckerna vi andra hade.

- Det här är första boken jag läst som e-bok! Den kostade runt 200 kronor. Och det var verkligen en trevlig upplevelse, jag som gillar att ligga i sängen och läsa. Det kommer jag att göra fler gånger.

Martina Forsblom påpekade att "Röde orm" finns som seriealbum också, av Arne Anka-skaparen Charlie Christensen. Annars var hon rätt ljummen:

- Det står "en festlig äventyrsroman" på min pocketutgåva och jag läste den på gymnasiet men kom inte ihåg så mycket märkte jag. Kanske typiskt, det är roligt så länge det varar.

Både Boris Sjöstrand och Marianne Westerback var inne på samma mer negativa linje.

- Man kan också se den som faktabok, tyckte Boris ändå som försvar, men påpekade sen att han hellre läser andra böcker om vikingar, till exempel av Johanne Hildebrandt.

Marianne sa:

- Det är roligt att ha läst den eftersom det är en klassiker, det är det som är så roligt med bokcirkeln, man vidgar sin läsramar, men den fängslade mig inte. Många säger att den är så rolig, nja, jag småfnissade kanske lite. Och människosynen är för hemsk, tjoff, tjoff som sagt, så åker huvudena av. Usch.

Cirkelledaren Jakob Carlander däremot är ett stor Orm-fan och har läst boken många gånger i sitt liv. Han tog upp Orm som inspiration till Guillous uppskattade Arn-böcker.

- Båda hamnar i muslimsk fångenskap och lär sig arabiska. De återvänder hem med sina nya kunskaper och får strida för att befästa sin ställning. Men till skillnad från Arn, så är Orm och hans bästa vän Toke fullständiga pragmatiker.

- Jag tycker det är befriande med den pragmatismen. "Röde Orm" är ju skriven i ismernas tid, med nazismen, kommunismen och religion. Mitt i det kommer det en berättelse där det är dogmatismen som drar kortaste strået. Skönt!

Han hade en riktig vapendragare i cirkeln den här kvällen, Stina Söderlund, som sa:

- Det är en skröna med must och märg! Jag har alltid gillat Röde Orm, ända sedan jag tvingades läsa den första gången i gymnasiet. Tiden passar mig, jag älskar böcker med historiska teman.

Och så slår hon bokcirkeln med häpnad genom att fritt recitera ur Tegnérs betydligt äldre vikingasaga "Frithiofs saga", på vacker hexameter.

Alla blevo då stumma av beundran och kvällen ändade i endräkt.