BOK
Colm Tóibín
Marias testamente
Norstedts
I den kyrkliga konsten och poesin har Maria, Jesu moder, en framträdande plats. Hon är en viktig person i hela den kristna teologin.
När den irländske författaren Colm Tóibín låter henne berätta sin historia i romanen ”Marias testamente”, så är det en delvis annan person läsaren får möta.
Maria lever i den grekiska staden Efesos år efter det att sonen korsfästs i Jerusalem. Där finns också de lärjungar som nu eftersträvar att bygga en världsreligion men utgångspunkt från hennes son. Maria söker sig hellre till templet i staden och Artemisstatyn. Där känner hon ett släktskap och en närhet, som kvinna och som moder. Mer än den fromma judiska kvinnan så liknar hon en Antigone som slåss för sin familj, i en vredgad kamp mot intolerans, ideologier och religioner.
Maria är bitter och föraktfull över männen kring Jesus: ”När jag sett fler än två män tillsammans så har jag sett dumhet och grymhet, men det är dumheten jag först lagt märke till”.
Hon är modern som ville skydda sin son, inget annat. Hon önskade inga mirakel, ville inte vara en gudsmoder och religionsstiftare. Hon ville bara vara mamma till sitt barn.
Visst gjorde Jesus under, även i Colm Tóibíns berättelse. Men den Lasaros som Jesus väckte upp var mer död än levande och vattnet som blev till vin i stenkrukorna kanske var vin från första början.
Maria vill ha sonen åter. Hans lärjungar vill vinna makt och framgång. Hon slåss för att inte bli en del av deras berättelse. Att Jesus frälste världen är inget emot att förlora sin son. ”Det var inte värt det”, säger Maria.
Colm Tóibín har skrivit en annorlunda och gripande roman om Maria sedd med helt andra ögon än vad vi brukar. Desto mer irriterande är det att en del ord och begrepp som inte hör till den historiska kontexten smyger sig in i berättelsen. Om det är en brist hos författaren eller översättaren är oklart. Likaså att de direkta bibelcitaten är hämtade från en gammal bibelöversättning och därmed bryter mot berättelsens övriga språkdräkt. Det hindrar dock inte att detta är en stark roman om förälderns kärlek till sitt barn och föraktet för krig och religionskonflikter. Kärleken är starkast, starkare än tro, dogmatism och religion.