Susanne Olsson Durlind: collage, etsningar
Krogen Amerika, Linköping
Pågår till 21/4
Omständigheter i kvinnans, eller i varje fall kvinnors, verklighet utgör den röda tråden i Susanne Olsson Durlinds utställning. Här visas kvinnor, påtvingade en slutenhet och existerande som objekt för manliga krav och böjelser.
Ansiktena är nakna, frågande, med collagedetaljer som markerar begränsningar i deras aktionsradie. Det verkar uppenbart att kvinnorna får behålla sina önskningar för sig själva.
"Husmors dröm", ett digitaltryck, beskriver kvinnans underkastelse och uppoffringar och snarare mardröm än dröm. I ett annat digitaltryck ser man en sorgklädd kvinna som bär med sig "hörnpelarna" i sitt liv: minnen av kärleksmöten, sin ungdomliga fägring, huset där hon levde tillsammans med familjen.
Ett kännetecken för konstnären är att svarta, grå eller ockraaktiga toner får stå mot klatschigare färger som rosa och rött. Många bilder är påtagligt dekorativa, trots sina något groteska inslag. Just digitaltrycken är oinramade, men utförda med materiell hantverksskicklighet och odiskutabel finish.
En serie collage bär titlarna "Tyst 1-9". Samma kvinnliga en face-bild har bearbetats med täckande färg och anbringade urklipp. Trots variationerna ter de sig så pass lika att man undrar vilken effekt Olsson Durlind velat uppnå med att ge dem bara vagt differenta uttryck. Även här handlar det om en sorgsen, tystad kvinna, som tvingas behålla vitala, kanske avgörande delar av sin tankevärld för sig själv.
Konstnärligt sett finner jag de obearbetade etsningarna mest tilltalande. Hos några av dem finns den tyngd och det mörker som ofta bidrar till att göra svart-vit grafik särskilt intressant. Utställningen i sig har något av collage över sig. Resultatet blir en mix av rofylld reflexion och riktade budskap, så att allt sammantaget fungerar både som återgivningar av ögonblick och redovisning av omständigheter med uppmärksamhetsbehov.
Sievert Sjöberg