Ett klassiskt tema i antika tragedier handlar om människors envetna strävan att hålla ondska, motgångar och brist utanför det privata livet. Det egna huset, staden eller samhället blir en isolerad ö, befäst med ambitionen att utestänga allt det som kan hota idyllen. Det är ett projekt som ständigt är dömt att misslyckas. Det finns alltid minst en orm i varje paradis.
Den argentinska författaren Claudia Piñeiro berättar med samma tema i vår egen tid på ett fantastiskt sätt. La Cascada är ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires. Höga murar omgärdar samhället, vakter finns vid varje infart och egna skolor, affärer och golfbanor gör det överflödigt att söka sig utanför den trygga fortifikationen.
Här lever den övre medelklassen ett behagligt liv. Men hur sorglöst är det egentligen?
Claudia Piñeiro skrapar under ytan med hjälp av Virginia, en mäklare som själv bor med sin familj i området. Virginia kan husen och dess ägare och innevånare utan och innan.
Långsamt märker hon hur viljan att hålla La Cascade som ett paradis krackelerar. De inre familjeintrigerna och det yttre finansiella kaoset leder fram till den katastrof som hela berättelsen kretsar omkring.
Detta är en mörk uppgörelse med ett samhälle som är på väg att falla samman inifrån. Kanske också en uppgörelse med militärjuntans brott som man gång på gång sökt sopa under mattan. Till slut ställs Virginia inför ett etiskt val. Bevara idyllen eller avslöja och fly den. "Torsdagsänkorna" är en välskriven roman som kunde utspela sig i vilken tid och på vilken plats som helst: Samhälle, familj och samfund. Alla måste kunna bära sitt eget onda.