Tre vänner som kämpar för ett fritt Italien under andra världskriget. Precis som de tre musketörerna står de enade. Men efter kriget skiljs de åt och lever vitt skilda liv, i olika samhällsklaser. Men en kvinna och kärleken till henne för dem åter tillvarandra. På något vis försöker de klamra sig fast i det förgångna och vi får följa deras växlande öden i efterkrigstidens Italien.
Filmen är lika mycket italiensk filmkonst som det är en hyllning till densamma. Den italienska filmhistorien blinkar nämligen förbi under flertalet tillfällen. de Sicas "Cykeltjuven" spelar en roll samtidigt som fontänscenen i "Det ljuva livet" återskapas med Federico Fellini och Marcello Mastroianni.
Men var cirkeln enig i omdömet "världens bästa"? Nja... men vissa av deltagarna betyg var ändå uppe och nosade i de högre regionerna. Filmen har dock snart 40 år på nacken, vilket bland annat Niclas Siljedahl påpekade.
- Det känns som om man behöver en större förståelse för den italienska historien för att uppskatta allting som händer.
Diskussionerna kretsade mycket kring temat vänskap och att tappa bort både sig själv och vänner under årens lopp. Alla var eniga om att det fanns en tid i deras egna liv som man gärna nostaligskt tittade tillbaka på eller reflekterade över vilka livsval man gjort. Precis som karaktärerna i filmen gjorde.
- Det handlar ju om att ryka upp sig och inte fastna i det där gamla. Karaktären Giovanni gör aldrig det. Han är fast i det gamla och rör sig inte en millimeter, sa Fredrik Olofsson.
- Filmen var väldigt bra på att fånga "Var det här livet?". På något vis blir de aldrig riktigt lyckliga, tyckte Anna Rambin.
Metha Örling höll med och bidrog med en personlig historia:
- Det är klart att man reflekterar över de val man gjort i livet. Jag har alltid varit en feg jäkel och gillar inte äventyr. Men jag har en dröm om att flytta till Frankrike och Provence. Det kommer förmodligen aldrig att ske, men det är ändå vackert att fantisera om.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det som filmen försöker säga. En karaktär håller fast vid sina ideal och blir olyckliga, en annan släpper idealen och blir lika olycklig, funderade Niclas.
- Kanske något i stil med "bliv vid din läst"?, föreslog cirkelledare Mattias Ahlén och fick ett par instämmande nickar.
Filmen går i genren dramakomedi men Daniel Claesson tyckte att humorn endast kom bitvis. De flesta höll med runt bordet och ingen skulle vilja kalla den för en egentlig komedi.
Däremot väckte Scolas metafilmiska grepp diskussion. Filmen inledningsvis svartvit men växlar sedan över till färg. Karaktärer vänder sig mot kameran och talar direkt till publiken och bitar ur filmhistorien spelas alltså upp och blir en del av handlingen.
- För mig kändes det billigt och bröt förtrollningen. Jag tappade fokus när det hände, tyckte Amanda Åkesson.
Meta menade att hon inte var van vid det som filmtittare men att det inte spelade så stor roll.
- Kanske att man blev lite mätt på det, men det fungerade, sa Fredrik.
Så betygen då?
Amanda tyckte inte det riktigt var hennes typ av film och pendlade mellan en tvåa och en trea. Anna däremot hade sett filmen två gånger och slog till med en fyra.
- Det är en film som jag verkligen kommer komma ihåg.
Metha var mer kritisk och satte lägsta betyg.
- Jag gillade den bara inte. Men jag ska se om den, kanske ändrar jag mig.
Niclas höll inte med om epitetet "världens bästa" som stod på framsidan av fodralet.
- Jag har väl bara satt treor hittills och det blir det i dag igen. Jag var osäker när jag gick hit och trodde att jag kanske skulle bli övertygad av er andra men... näe. Den är bra helt enkelt, men inte bäst.
Daniel tyckte att metanivån var ytterst intressant och att det politiska klimatet i efterkrigstidens Italien var bra. En fyra landade hans betyg på.
- För mig var det mycket att sortera, men det fanns väldigt fina och gripande scener och filmen talar om livets ändlighet men också dess livskraft. Jag måste sätta en fyra, sa Fredrik.
Mattias Ahlén, som har haft ett finger med i valet av film tryckte dit högsta betyg.
- Jag blir väldigt gripen av tematiken, de nostalgiska känslorna som kan drabba oss som människor. För mig är det en av de bättre filmerna jag vet.