Det börjar bli tjatigt med svenska tonårsfilmer, men "Sandor slash Ida" tillhör de mer lyckade i genren.
"Sandor slash Ida" är tv-idén som blev prisbelönad ungdomsroman som blev film.
Det är författaren Sara Kadefors sambo Henrik Georgsson som har regisserat filmen.
Jag var väldigt förtjust i bokens raka skildring av tonårskänslor och såg länge framemot filmen. Men det var innan den svenska ungdomsfilmvågen under 2004 gjorde genren uttjatad och innan jag fick veta att regissören var en långfilms-debuterade sambo till författaren. Jag hade inte behövt oroa mig, överföringen till film fungerar fint. Regissörens närhet till manuset och karaktärerna verkar i själva verket ha varit en stor tillgång.
Mycket av filmens styrka ligger i den känsliga rollbesättningen. Jag tycker att nykomlingarna Andrej Lunusjkin och Aliette Opheim verkligen känns som Sandor och Ida.
Speciellt övertygande är Aliette Opheim i den något mer tacksamma rollen som Ida.
Hon klarar att vara förvuxet tuff utan att förlora tonårsbräckligheten. I filmen är Ida en tuff utagerande tjej från Stockholm med splittrat hemliv. Sandor är den tillbakadragna familjekillen från Göteborg som dansar balett.
Eller för att citera filmens slogan, "Hon har tröttnat på sex, han är oskuld". Ingen av dem är nöjd med sitt liv och de träffas på nätet och blir ett stöd för varandra.
"Sandor slash Ida" är en enkel tonårsfilm med en speciell målgrupp som jag hoppas hittar filmen. Inte för att den är särskilt originell eller levererar nya sanningar. Tvärtom, det är film som gör underhållning av klassiska, nästan vardag- liga, tonårsproblem.
Boken rymmer fler av Sandors och Idas inre tankar. Sådant kan vara svårt att föra över på film, det blir också lite stelt när filmen följer Sandors och Idas chattande. Men regissören har gjort ett bra jobb för att försöka lösa den problematiken och får hjälp av de känsliga skådespelarna och den stora igenkänningsfaktorn. Och så naturligtvis Sandors och Idas charm.
Läs intervjun med Andrej Lunusjkin och Aliette Opheim i Corren Fredag.