"Blåbärskriget" har det mesta en buskisliknande rövarhistoria på landsbygden ska ha. Ett krig runt något så löjligt som blåbär, fifflande kommunalpolitiker, folk som strular i buskarna, en tokig gubbe som springer naken i potatislandet och en gäckande älg. Filmen handlar dels om två polska blåbärsplockare (välspelade av Piotr Giro och Radoslaw Smuzny) som bestämmer sig för att hämnas när de blir blåsta på betalningen. De slår sig ihop med de asiatiska plockarna, som blivit minst lika lurade, och snor tillbaka ett ton ruttnande blåbär.
"Blåbärskriget" är charmigt lågbudget och kunde vara filmad på bakgården i vilken glesbygdsort som helst. Som vanligt med svensk lågbudget är vissa skådespelare ansträngt överspelande men överlag håller de måttet. Filmen är gjord med så mycket värme och glimten i ögat att det väger upp vissa bristande prestationer. Man får ta filmen för vad den är helt enkelt. Den är knappast menad att tas överdrivet seriöst. Handlingen är småkul och har sina ögonblick. Varken mer eller mindre.