Nästa vecka avgår påven Benedictus XVI. En omöjlig händelse – till förra veckan då den gamle mannen meddelade sitt kloka och modiga beslut. Lika omöjlig som murens fall före november 1989. Lika omöjlig som en svart amerikansk president före januari 2009.
Omöjliga saker händer.
Kanske kan påvens frivilliga pensionering leda till andra förändringar.
Också sådana som ingen tror kan hända.
Men först: Jag är inte fientligt inställd eller hånfull. Tvärtom, jag är själv hoppfullt, sökande kristen (fast protestant) och ser med positiva ögon på religion.
Katolska kyrkan är värlens största med 1,1 miljarder medlemmar. Vad de vill och gör är naturligtvis en fråga för dem, men spelar också roll för hela världens utveckling. Inte minst i andra världsdelar än Europa.
Så här kommer en icke-katoliks fromma förhoppning: Avveckla celibatet för prästerna.
"Det kommer inte att hända", säger Yvonne Maria Werner, historieprofessor vid Lunds universitet och katolik som jag ringer och frågar vad hon tror. Celibatet är inte en del av läran och står inte i Bibeln, det är traditionens röst och en norm, förklarar hon. Det är det hon gillar, fastheten. En katolsk präst är vigd med Gud. Och katolska kyrkan ändrar sig inte hur som helst efter trender, som vi protestanter (om jag förstår henne rätt), perspektivet är hundratals år.
Hon nämner också den katolske prästens upphöjdhet.
Pratar med några katolska vänner i Linköping, de är snarast förvånade över frågan om celibatet. Katolska präster ska leva i celibat och hålla koncentrationen på gud och församlingsarbetet.
Men det finns andra röster inom katolocismen.
"Celibatet är en ekonomiskt mycket gynnsam uppfinning. Varför inte medge detta? Katolska präster är billiga i drift och lätta att förflytta", skriver Klaus Misgeld och Philip Geister i katolska tidskriften Signum nr 1 2013.
Och så här tänker jag. Det är pliktcelibatet som är roten till problemen med de andra stora relationsfrågorna:
Homosexualitet
Kvinnliga präster
Skilsmässor
Preventivmedel
Aborter
Pedofili i de egna leden
Hur svårt måste det inte vara att tvingas leva ett liv utan sexualitet och möjlighet till nära relationer med familj och barn, att ständigt förneka en del av sig själv – och sedan vägleda andra. Och ALLA i ledningen för världens största kyrka lever enligt denna onaturliga norm. (Frivilligt celibat är en helt annan sak, var och en väljer naturligtvis själv sin väg).
Synen på mänskliga relationer måste bli väldigt teoretisk. Och det i sin tur kanske kan förklara varför i grunden djupt mänskliga värderingar, som att livet är heligt, kan tolkas så omänskligt.
Vilken familjefar skulle kommit på att bannlysa en 9-årig flicka som våldtagits av sin styvfar, blivit gravid med tvillingar och räddats av en abort? Men det gjorde en biskop i Brasilien 2009, om ni minns, han bannlyste också mamman och läkaren. Men inte styvpappan.
Ingen annan kyrka har pliktcelibat för alla präster.
På torsdag avgår Benedictus XVI. Till påsk ska en ny påve vara utsedd. Oavsett om han blir den förste icke-europén eller inte så är han sannolikt ingen rebell.
Men omöjliga saker händer.
Muren föll och USA fick en svart president.