Ett lugn, inte det minsta bedrägligt, behärskar utställningsrummet. Här visas verk som är näst intill maximalt nedtonade, uppbyggda som av dagrar, schatteringar och i små nyansskillnader. Man kan säkert tycka att vissa målningar inte föreställer eller beskriver någonting, knappt ens utgör en abstraktion. I någon mån skulle jag kunna sälla mig till en sådan uppfattning.
De verk som släpper ifrån sig minst, bjuder sannerligen inte på mycket som är "gratis". För att inte riskera att degraderas till enbart inredningsdetaljer, kräver de en god portion fantasi av betraktaren.
Ändå känns det oftast spännande med visningar av så här pass sparsmakade bilder, bland annat för att det krävs ett visst kurage för att presentera dem offentligt, men också för att de vuxit fram under andra premisser än i första hand kommersiella. Bilder som Cecilia Brandts, som gärna håller på sina hemligheter och dessutom ger sken av ett närmast förtroligt lugn, brukar kunna te sig intressanta även över tid.
Andra egenskaper som utmärker hennes verk är omsorg om material och finish och en acceptans av en långsam process, till exempel vid påläggningen av bivax mellan olika lager av oljefärg.
Fem, avgjort vackra, fotografier är mer föreställande, men beskriver trots det konstnärens intentioner att inte stå för mer än en initial fingervisning. Även fotografierna är av en typ som nog kan ha en avstressande verkan.
SIEVERT SJÖBERG