"Elizabeth" från 1998 tog en hel värld med storm. Ett historiskt kostymdrama som kändes angeläget, både till form och innehåll. En stor del i framgångarna stavades också Cate Blanchett. Hennes inspirerade insats som den engelska drottningen Elizabeth I (1533-1603) gjorde henne till stjärna.
Nu, nära tio år senare, återvänder Cate Blanchett till rollen. Även denna gång är det den indiske regissören Shekhar Kapur som ramar in hennes värld med storslagna, om än inte lika angelägna, bilder.
Elizabeth, som i den första filmen tog sina första staplande steg som regent, är nu en självsäker drottning. Hon är däremot inte säker. Hennes rådgivare vet att Mary Stuart och den katolska kyrkan, med stöd av Spaniens kung, konspirerar mot Elizabeth. Dessutom är det många som anser att hon borde gifta sig och föda en arvinge.
In i detta virrvarr av konspirationer träder upptäcktsresanden Walter Raleigh och blir en känslomässig favorit hos såväl Elizabeth som hennes hovdam Bess.
Inledningens små intriger kring och i hovet är en riktigt underhållande såpa. Berättelsen är präglad av ett avslappnat och uppsluppet berättande. Vad spelar det för roll att historiska händelser inte riktigt hänger ihop. Det är kul. Och än en gång, Cate Blanchett är bra, även här. Dessutom är det roligt att återse den relativt okände Abbie Cornish i rollen som Bess. Hon var helt fantastisk i det lilla australiensiska dramat "Somersault" för ett par år sedan. Cornish är nog nästa aktris från "down under" på tur att erövra världen.
Underhållningen försvinner när alla konspirationer är avklarade och Spanien förklarar England krig. När spanska armadan anfaller tappar filmen alla koncept och det storslagna blir löjligt.
Clive Owen, som spelar Walter Raleigh, tvingas likt Errol Flynn stå längst fram på ett brinnande skepp och stirra blint ut över de anfallande spanska skeppen. Han måste ha känt sig töntig. Jag känner mig åtminstone obekvämt töntig å hans vägnar.