För nästan 30 år sedan gjorde Tim Burton kortfilmen "Frankenweenie", en Frankenstein-inspirerad saga om en liten pojke som vill väcka liv i sin döda hund. Burton, som jobbade som animatör på Disney, visade filmen för sina chefer – och fick sparken. Disneybossarna tyckte att filmen var för otäck för barn, och att produktionen var slöseri med företagets pengar.
Tim Burton har fått sin revansch. Han har hyllats som en av vår tids mest originella regissörer samtidigt som han har lockat miljoner människor till biograferna med filmer som "The nightmare before Christmas", "Big fish" och "Kalle och chokladfabriken". Disney har fått krypa till korset, nu även som finansiärer av en påkostad långfilmsversion (i 3D) av den där förtretliga kortfilmen.
I centrum för berättelsen står den vetenskapligt intresserade skolpojken Victor, och hans älskade hund Sparky. När Sparky blir ihjälkörd av en bil blir Victor djupt deprimerande, men får nytt hopp när hans nya fysiklärare (en strålande Martin Landau) visar hur man kan skapa liv genom elektricitet. Ett åskväder senare, och Sparky är så gott som ny – om man bortser från stygnen som bara hjälpligt håller ihop hans sargade kropp. Men när ryktet om Victors bedrift sprider sig börjar hans klasskamrater smida planer på stadens djurkyrkogård.
Tim Burton är bra på balansakter, och med "Frankenweenie" har han skapat en historia som är både söt och makaber, som är full av knäppa infall och nördiga skräckreferenser men ändå visuellt elegant i kontrastrikt svartvitt.
Om man kan sin Burton är det kanske inte så mycket som är nytt, men sällan har det funnits plats för så här mycket hjärta i hans högstiliserade värld. Och om inget annat så visar "Frankenweenie" med all önskvärd tydlighet att det var Disneys chefer som borde ha fått sparken den där gången. (TT Spektra)